Dagens Nyheter – 22 mars 1867, sida 2

ligen härunder för hvarje dag förbättradt, men han fann lifvet enformigt och tråkigt, hvadan naturligtvis hans dotter gjorde allt, för att förströ honom. Hon uppehöll sig hela dagen i sjukrummet och skötte honom med prisvärd omsorg. Men äfven Frank måste oupphörligen göra besök hos den sjuke, för att inhemta hans råd och befallningar med afseende på hvarjehanda angelägenheter och göromål. De unga tu träffade hvarandra derföre lika ofta som i allmänhet medlemmar af samma familj. Deras mötesplats bredvid en persons sjukbädd, som var så kär för dem båda, och de omständigheter, hvarunder det kalla förhållande upphört, som en tid varit rådande dem emellan, gjorde ett återgående till den förra stelheten omöjligt. Den man, som skiljt dem åt, var öfverhoppad; deras bjertan förstodo hvarandra, de kunde icke mera komma att visa sig för hvarandra likgiltiga. Lucy ansåg att hon på sätt och vis hade Frank att tacka för sitt lif; ty det var mycket ovisst, hvilka följder det förtviflade hopp hon stod i begrepp att taga, då han kom till hennes hjelp, kunde hafva medfört: Hon mindes huru hans frånstötande sätt, som så mycket förtretat henne, i en hast blef förbytt till ett det mest artiga och på samma gång behagliga. Den varma hängifvenhet, han vid detta illfälle visade henne; hade icke hel ler undgått hennes uppmärksamhet; och vi tro nästan att den mera än något annat slagit an på henne. Och Frank — var det väl möjligt för honom att glömma att dessa gyllene lockar, hvilkas åsyn tjusade honom och om hvilka han drömde