Dagens Nyheter – 20 mars 1867, sida 1

tidpunkt, till hvilken vi nu kommit i vår berättelse, hade det gått så långt med honom att han ansåg menniskan lefva för att roa sig, och att arbetet endast är ett medel hvarigenom penningar förvärfvas till bestridande af kostnaden för förlustelserna; När man har en sådan uppfattning af menniskans uppgift, då står man på en lös botten, då kan man falla när som . helst. Gaylove skröt visserligen ofta dermed eatt han aldrig tillåtit sig någon dålig handlinga; haa såg således icke något ondt deri att han låt sina högre och ädlare själsegenskaper beherrskas af de lägre. Menniskorna tyckte dock i allmänhet rätt mycket om honom, och man hörde honom sällan fördömas. Men det fanns två personer, hvilkas synnerliga missnöje han ådragit sig: vi mena hrr Freestone och Frank Thornway. Den förre såg med oro att han fortfarande förblef lika ostadig som han varit och förmanade honom många gånger. Pen sednare hade visserligen icke lyckats förqväfva den -varma känsla han fattat för Lucy — i detta enda afseende hade nereligen hans bemödanden varit fruktlösa — men som han tog för afgjordt att ingen annan än Gaylove skulle blifva hennes make, smärtade det honom att finna denne så föga värdig sin lycka; LVIIL — Freestone, sade byggmästarens fru en dag; då det värda paret efter intagen middag sutto och språkade tillsammans; låt mig säga er ett ord så godt som två: