beträffade; menade talaren att det icke endast gällde att mötas; utan äfven se sig för; till hvilken utsträckning de måste bevaka sin rätt att mötas; Han för sin del ämnade icke låta en poliskonstapels battong krossa sin hufvudskål. Om polisen blandade sig i folkets politiska rättigheter; tillvällade den sig en makt som icke tillkom densamma och blefve sålunda inkräktare, och folket hade rätt att aflägsna den och de personer; som den utsändt hade. Men detta kunde icke folket göra utan att stå såsom en man: Öfverstelöjtnant Dickson instämde i hvarje ord som den föregående talaren yttrat och trodde att tiden nu var kommen att handla; En annan talare föreslog mötet att förena sig i följande beslut: Att det nu vore onödigt att afgifva några vidare resolutioner; då man klarligen kunde inse att tiden att handla vore kommen och:att mötet derför bordekonstituera sig till en komite för ordnande af offentliga möten. Vidare föreslogs att alla reformvänner skulle mötas hvarje lördag i Hyde-park för att chemta frisk luft och promenera. Häremot uppträdde en annan talare; som tyckte det vara bättre att utfärda en allmän inbjudning till reformvännerna att mötas i Hydepark på söndagsaftnarne för att skaka hand och utbyta tankar och åsigter; och att i öfrigt göra hvad som helst utom att afgifva resolutioner; och om en sådan inbjudning utfärdades, trodde talaren att många tusen skulle komma att mötas i Hyde-park hvarje söndag; Slutligen bifölls en framställd proposition: att reformvännerna från London och provinserna mötas i Hyde-park nästa långfredag aför att fördrifva tiden; Till sist förenade mötet sig med acklamation i följande beslut: Att om icke ett tillfredsställande förslag framläggesiparlamentet; hvarigenom de arbetande klasserna insättas i sina medfödda rättigheter på de allmänna grunder; som reformsällskapet uppställt och antagit; måste man anse att dessa klasser äro i sin goda rätt om de allmänt afhålla sig från arbete till dess deras politiska rättigheter äro dem medgifna.