Dagens Nyheter – 20 mars 1867, sida 1

Reformagitationen i England, Vid ett nyligen hållet möte i London före kommo yttranden; hvilka äro mycket ovanliga i England. Ordföranden vid detta möte var reformsällekapets president, hr Edmond Beales: Han sade de talrikt församlade att enär ministören och parlamentet endast gjorde narr af och föraktade de ett tusen folkmöten; som hafva varit hållna i alla delar af landet, för att gifva uttryck åt folkets önskan om allmän valrätt; så öfverlemnade han nu saken i folkets egna händer. Han ville ej låta parlamentet och representationsreformens andra fiender längre föga att det var bara han och reformsällskapet; som bråkade och lade massan orden i munnen; utan hädanefter finge deltagarne i offentliga möten sjelfve taga saken om hand och säga; hvad de ville göra; De församlade togo också saken om hand och yttrade sig på ett något oväntadt, men mycket allvarsamt sätt: Så föreslog hr Richardson (gas-arbetare) att 1ötet skulle afgifva en resolution af hufvudsakligt innehåll att regeringens af hr Disraeli framlagda reformförslag vore i sin helhet ovärdigt mötets och det liberala partiets inom landet understöd: Hr Brisk (cigarrarbetare) understödde detta förslag och menade att reformvännerna borde mötas i Hyde-park annandag påsk för att visa regeringen att de icke längre hade lust att låta leka med sig i fråga om sina rättigheter. Ordföranden sade sig skola vara belåten med om hr Brisk ville formulera en resolution i fråga om mötet i Hyde-park annandag påsk eller någon annan måndag, En tredje talare biträdde en sådan resoluions afgifvande och sade att om folket tvingades att fiuna fel med konstitutionen och drifves till uppror, låge felet hos dem; hyilka hallstarrigt vägrade alt medgifva folket dess obestridliga rätt. Ea fjerde biträdde äfven resolutionen: Han yttrade att frågan nu låge mellan arbetarne och det lilla antalet af maktoch jord-egande (de högre tio tusenc), hvilka utestängde de förra från politisk makt och skulle draga dem vid näsan om de kunde. Detta fåtal vill gerna gå hvarandra till handa på bästa sätt; och om de gjorde detta, då blefve det folkets sak att göra någontiug annat än alt anställa reform-processioner. Ehuru talaren icke ville uppmana sina kamrater att beträda en väg, som skulle draga olyckor öfver dem, och ehuru han sjelf icke ville tillråda något åtgörande, hyars möjligen olycksbringande följder han icke sjelf skulle dela; ansåg ban att den tid skulle komma då någre af dem måste vara beredde att, om så skulle behöfvas, riskera faror och straftdomar för att eröfra sina politiska rättigheter ur deras händer; hvilka voro beslutne att icke göra de arbetande klasserna rättvisa, — hvilka icke kände något deltagande med dem — hvilka hade gäckat deras förhsppningar och gerna skulle vilja kasta dem i diket, om de kunde, och trampa på deras hufvuden; Hvad nu det föreslagna möte PEETER Ena ar OA UI NR mt ETEN TATE SIREN sm