Dagens Nyheter – 1 mars 1867, sida 1

initiativet, icke endast i fråga om industriella framsteg, icke endast i fråga om framsteg i kommercielt hänseende, utan äfven i fråga om Jandets framåtskridande i politiskt hänseende. Och genom att göra detta hafven I befästat en åsigt, som vi hört sedan vår barndom, en åsigt, som af både konservativa och liberala tänkare är antagen och godkänd såsom allmän princip, den åsigt nemligen, att en handlande och slöjdidkande befolkning alltid tager initiativet då det gäller framåtskridande, och att åkerbrukande befolkningar, och synnerligen en aristokrati, som eger stora jordegendomar, har en belt annan uppgift i samhället — en uppgift, som stundom är af behofvet påkallad, ehuru den bäst lämpar sig för att vara öfverflödig — de konservatives uppgift, uppgiften att bibehålla allt som är gödt, och stundom det som är dåligt också, fruktar jag. Men eder tillkommer det i främsta rummet — den händelsoch handtverks-idkande delen af jordens inbyggare och af de särskilda staternas invånare — eder tillkommer det att taga initiativet till ett framåtgående såväl i fråga om idgerna, som om dessa id6ers tillämpning i det praktiska lifvet. Och det är naturligt att det så skall vara, ty de som ständigt äro verksamme i att upptäcka allt flere nya medel för att med naturlagarnes hjelp föröka det nationela välståndet och med en allt mera tilltagande lätthet frambringa de föremål, som äro behöflige i vår dagliga husbållning; och den klass, i hvilken alltid ett öfvervägande antal är personer, hvilka häfva sig sjelfve att tacka för sin ställning och för hvad de ega, och hvilka befinna sig, i ett ständigt framåtskridande — det närvarande Mlägtet står framom det föregående, och det nästa kommer att stå framför oss — desse äro personer, hvilkas erfarenhet och hvilkas lif helt naturligt böra göra dem, och i allmänhet också gör dem till de bäste och skickligaste reformatorer; de äro de ledåre, hvilka vända menniskornas båg till åstadkommande af förbättringar i alla riktningar, såväl som inom deras egen verksamhetskrets. Det vore önskligt att jag icke behöfde säga det, men det händer understundom att, i följd af den menskliga naturens allmänna svaghet, just sådane män, sedan de en gång uppnått en ställning och deras lycka är fullkomligt gjord — att desse män, säger jag, och deras efterkommande sätta en falsk ära i att öfvergå till männens med de inskränktare åsigterna parti, och från den stunden se de hellre att deras inflytande tages i anspråk af det konservativa partiet — ofta med goda, ofta med mindre goda följder — än af det parti, inom hvars leder de tillkämpat sig en ställning i samhället. Emellertid är det till denna klass som vi måste vända våra blickar i fråga om alla stora nationela rörelser för politiskt framåtskridande; och det är genom denna stora klass af befolkningen, som vi kunna hoppas att gå segrande ur den stora strid, i hvilken vi nu äro inbegripne mot hvad som ännu finnes qvar af privilegierad sjelfskrifvenhet inom detta land. Min vän, hr Potter, har i det yttrande han i dag haft sammanfört politisk frihet med borgerlig frihet, såsom varande den förra ett oeftergifligt vilkor för ernående och bibehållande af den sednare, och jag tror icke att någon menniska, som vill begagna den ringaste eftertanka kan tvifla på att detta är sant, ty vår historia och våra principer visa oss båda, i främsta rummet, att den nation, som icke går framåt, alltid går tillbaka, och att den nation, som icke ständigt är verksam i att förbättra hvad den har, såväl i andligt som materielt hänseende, — som icke befinner sig i ett ständigt framåtgående — öfvergår till försoffning och intellektuel dåsighet, hvilkas säkra följd är tillbakagående. Och vi hafva gått tillbaka till denna ståndpunkt. Vi hafva gått tillbaka, somliga i materielt välstånd, andra i intellektuel och moralisk odling, och med detta tillbakagående följer oundvikligt — om ett folk har varit fritt — allt större och större minskning af friheten. Följaktligen kan man icke vänta att något land, som icke befinner sig i oafbrutet politiskt framåtskridande, länge skall bibehålla sin frihet. den i detta ögonblick är det en annan sak, som påkallar vår synnerliga uppmärksamhet, nemligen den fråga, bur ett land under de i verlden nu rådände förhållandena skall kunna bevara, icke allenast sin fribet, utan äfven sitt nationela oberoende gentemot fremmande länder. Se på alla de beväpnade legioner, hvilka just nu framträda öfver hela verlden. Tagen i beträktande till hvilken oerhörd grad alla regeringar i Europa — alla de mäktigare regeringarne — taga alla medel, och man kan nästan säga sina staters hela manliga befolkning i anspråk för att skapa oerNOS er ÖA ne NARE ta Hats AR