Dagens Nyheter – 1 mars 1867, sida 1

M M ÖHÖU OA VÄ Hj MO Mm Lr nn Nej Jefferies; ni vet icke hurudan jag är, om ni tror att jag någonsin kan glömma en gammal vän. Huru än våra lefnadsöden må vexla, skall jag känna iger er; om vi också icke skulle se hvaråndra på tjugu år. Förmodligen var jag försjunken i tankar, och när detta är förhållandet; skulle jag icke blifva varse min egen far; om han ställde sig midt framför mig. Jag minnes mycket väl att far i min barndom många gånger skämtade äfver min tankspriddhet; ty redan såsom pojke var jag behäftad med detta fel, hvilket naturligtvis tilltagit med åren :.: Men för att nu tala om någonting annat, säg mig om ni har god arbetsförtjenst om dagarne? Ni tycks nu för ögonblicket icke ha synnerligen mycket att göra: Jag trodde att en person, hvilken tillvunnit sig så stort förtroende som ni. icke skall ha en ledig minut, så länge dagen räcker. — Åh! jag kan icke klaga öfver brist på arbete, genmälde Jefferies. Tbland har jag nästan för mycket att uträtta: Men nu är det händelsevis lugnt en stund; De saker som kommit med det uppgående tåget äro redan expedierade, och vi vänta icke det nedgående förrän om tjugu minuter: — Då har ni tid till att följa med mig tvärs öfver gatan och tömma ett glas på mnärmaste restauration, yttrade Foxall: Jag tycker att jag vill taga mig något till bästa; men jag kan aldrig sätta mig och dricka ensam; Ni är tillbaka inom en fjerdedels timma: — Jag tackar så mycket, herr Foxall, genmälde mannen, i det han gjorde ett försök till att småle: Men kanske ni är. ;: e.