Dagens Nyheter – 23 februari 1867, sida 3

att en förfalskning egt rum. Det lönar mödan att söka komma underfund med sakens sammanhang. Medan de åkte, tänkte Frank med glädje på att han omsider skulle komma i tillälle att aftvå den skamfläck, som vidlådde hans namn; och för verlden bevisa sin oskuld — att hans mor icke längre skulle behöfva nedslå ögonen af blygsel öfver sin son — och att han åter skulle kunna se sina gamla vänner och grannar i ansigtet; utan att deri läsa förakt: Dessa tankar upptogo honom. under en stund helt och hållet: När han anländt till öfverstens boning; och det papper, som förorsakat så många bekymmer, lades i hans hand, igemkände han straxt den stil; hvarmed icke allenast sjelfva qvittenset utan äfven hans eget namn voro skrifna. — Låt mig genast gifva er ett bevis på att detta brott icke blifvit begånget af mig, sade han: Han tog upp en penna från skrifbotdet och tecknade sitt namn flera gånger på ett pappersark, som låg till nands och som han sedan räckte öfversten. — Detta bevis är alldeles onödigt; yttrade herr Rushbrook; som alltsedan de inkommit i rammet uoga gifvit akt på de vexlande uttrycken i Franks: anlete. Jag var förut fullt öfvertygad om er oskuld: Jag tviflar ieke heller på att ni känner den person; som skrifvit ert namn. — Det gör jag, min herre; svarade Frank med starkt eftertryck: Vill ni låna mig detta dokument, om jag lofvar att inom några dagar sända det tillbaka till er? — Såsom affärsman; borde jag säga nej,