Dagens Nyheter – 20 februari 1867, sida 2

indre roligt än den bekanta komedien, hvars titel är är lämplig. Handlanden A. Levy hyr en lägenhet 1 tr. upp huset n:o 12 vid Gustaf Adolfs torg. Aflägenheen har han uthyrt på 3 år 3 rum åt handlanden (dolf Leja, genom kontrakt af den 17 mars 1865. Jen 3 januari har ban hos rådhusrätten begärt tämning å hr A. Leja med yrkande att denne, medan han icke betalt hyran från den 1 oktober 866 måtte varda, i enlighet med kontraktet, ålagd utt ej mindre genast till hr Levy betala hyra för ägenheten till kontraktstidens slut, än ock afflytta rån lägenheten, vid äfventyr att varda derifrån .vräkts, såsom lagen oskönt kallar en ofrivillig lyttning. Då målet förekom den 17 januari inför rätten företedde hr Levy det omtalta hyreskontraktet. Hr Leja förklarade genom ombud att han den 29 september 1866 genom notarius publicus erbjudit på hr Levys kontor hyresbeloppet för det näst derpå följande qvartalet emot erhållande af rent qvitto derå, men att hr Levys bokhållare ansett sig icke kunna mottaga lipviden i anseende till en då pågående rättegäng meilan hrr Levy oeh heja. Hyresbeloppet hade sedan blitvit deponeradt hos notarius publicus till den 4 december, då det af hr Leja återtogs. För qvartalet januari-mars detta år hade hr Leja icke ansett sig skyldig erbjuda hr kevy hyra i följd af just ofvan omtalta rättegång. Då målet ånyo förekom den 31 nästl. januari fortsatte hr Levy genom ombud sitt yrkande, att enär det vore ostridigt att hr Leja icke erbjudit att betala, eller betalt, eller deponerat hyresbeloppet för sista qvartalet, samt sålunda brutit mot kontraktet, rådhusrätten måtte i enlighet med dettas bestämmelse. döma hr Leja att genart afflytta och ändå betala hyra. Detta tyckes vara så solklart, att rätten ej borde behöft taga sig tre veckors rådrum till utslags afkunnande. Men rätten utsatte dock detta först till den 21 febr. Anledningen härtill var förmodligen något som uoder rättegången förekommit och som, när man deri inblandar det, gör frågan mera iuvecklad. Vår gamle bekante, hofoptikern B. Leja, hade år 1853, då han egde det hus hvari de omtvistade lägenheterna ligga,uthyrt det åt handlanden I. I. Davidson för mycket lång tid och den 15 januari 1865 fått detta, då ännu gällande kontrakt på sig återtransporteradt. Dessförinnan, nemligen den 24 sept. 1864, hade han genom: köpebref öfverlåtit hela huset åt sin son, handl. A. Leja. Kort derefter hade rättegång uppstått emellan fader och son angående köpevilkoren. Den rättegången hade slutats med förlikning, hvarigenom bestämdes att hofoptikern Leja skulle under sin lifstid erhålla inkomsterna af huset, men uthyrningen af dess lokaler verkställas af sonen, handl. A. Leja, hvarvid denne dock aville med sonlig undergifvenhet rätta sig efter fadrens önskningar med afseende på företrädesrätten mellan spekulerande hyresgästera Dessförinnan hade Benjamin Leja, på grund af det på honom återtransporterade Davidsonska kontraktet, uthyrt åt hr Levy de rum denne innehar, på 3 års tid, och denne hade, som förut är nämndt, uthyrt en del af sin lägenhet åt husets formelle egare handlanden A. Leja. Men före utgången af nästl. juni månad hade hr Leja, som härvid icke tyckes hafva fästat sig vid förlikningsvilkoret om fadrens önskningar, uppsagt hr Levy till afflyttning den 1 okt. nästl. år, och rädbusrätten hade i utslag den 4 okt. förklarat uppsägningen giltig, tvertemot hr Levys yrkande om dess ogillande. Detta var den rättegång, som hindrat å ena sidan hi Levys bokhållare att en gång mottaga hyresliqvid, å den andra hr Leja att en annan gång erbjuda sådan. Det skall ru bli kuriöst att se huru rådhusrätten reder sig ur labyrinten. Förnekad namnteokning, Vid rådhusrättens 5:te afdelning förekom i går ett af stadsfiskalen C. Silfversparre, efter angifvelse af m:ll C. S. Svensson eller numera hustru Habelin, instämdt mål mot vinhandlaren Alfred Lundström samt litteratören H. Minnich, åtalade, den förre för bevittnande, och den sednare för begagnande af en rättegångsfullmakt, utfärdad i bemälda Habelins namn. Uppmanad att utveckla sin angifvelse, förklarade Habelin att hon, som af polisdomstolen blifvit ålagd att med ed fria sig från mot henne anstäldt åtal för olaga utskänkning, icke hade utfärdat den fullmakt, som för besvärs anförande öfver edgångsbeslutet ä Svea hofrätt företeddes. Då ordföranden fäste hennes uppmärksamhet derpå, att hon icke förr än nu gjort angifvelsen om det åtalade förhållandet, ehuru edgångsbeslutet meddelades den 28 okt. 1865 samt att det borde hafva väckt hennes förundran, att några böter för den olaga utskänkningen icke blifvit af henne uttagna, genmälde hustru Habelin, att hon ej tänkt på saken förr än hon för någon tid sedan blifvit af vinhandlaren Hugo Lundström vräkt från den schweitzerirörelse i huset n:o 67 Drottninggatan hon förestod. Ordföranden uttryckte häröfver sin förvåning samt yttrade att det icke brukar vara så ovanligt, att personer anföra besvär öfver ett beslut, som de anse sig icke kunna fullgöra. ij Hr Miännich, uppfordrad att afgifva förklaring, förmälde att han, som af Hugo Lundström, (under det Habelin var i hans tjenst) blifvit uppmanad biträda Habelin i rättegången, infunnit sig i L:s vinhandel för erhållande af fullmakt för besvärs anförande i hofrätten; samt att bemälde Lundströms broder, Alfred Lundström. med anledning häraf begifvit sig upp till Habelin och om en stund återkommit, medhafvande en med hennes namn