Dagens Nyheter – 20 februari 1867, sida 2

— Nej, svarade Thornway, aldrig i mitt lif. — Har ni händelsevis; sedan ni kom hit; sett någon af transatlantiska emigrationsbolagets direktörer? — Nej, genmälde Thornway: Min husbonde sade mig att de sällan besöka London; men han drifver rörelsen lika bra dem förutan: — Det är jag verkligen böjd att tro; yttrade polistjenstemannen: Och ni har verkligen ingenting annat att tala om för oss än att denne man antog er i sin tjenst för fjorton dagar sedan och i tisdags afreste till Liverpool i det ärende ni nu uppgifvit? — Nej mina herrar; jag har verkligen sagt allt hvad jag vet; svarade Thornway; som började finna sin belägenhet mindre behaglig: Jag har flera gånger frågat honom angående bolaget; emedan jag icke velat tjena hos en person, om hvilkens redbarhet jag ej varit fullt förvissad; men han har alltid afvisat mig, så att :.: — Godt; afbröt honom rättvisans tjenare; innan vi säga något mera; skola vi se på hans papper, såvida han nemligen lemnat några sådana qvar: Vet ni; hvar hans papper ligga; min vän? Det tycks icke finnas mycket här i rummet utom er och er pipa. — Ja; svarade Thornway; verkligen orolig öfver att nödgas tillstå att han visste någonting; alla hans papper ligga i bordslådorna: Han sade sjelf åt mig att han lagt in dem i dessa, för att de icke skulle blifva dammiga: — Han handlade då med sin vanliga omtänksamhet. Emellertid måste vi; eburu det kan synas närgånget; se och läsa dem: Härvid framtog han en liten dyrk ur sin