Dagens Nyheter – 20 februari 1867, sida 1

ligt ros på den närbelägna krog, der han var en daglig gäst. Nog af, han var nöjd med sin lott. Då mäjoren följande morgon icke visade sig på kontoret, kände hän sig synnerligen belåten; I sin husbondes närvaro kuäde han nemligen icke tillåta sig alla de friheter; hvartill han hade god last; men nu var han fullkomligt fri och erkände såsom sin herre, ingen annan än sig sjelf. Då majorens bortresa bekräftades derigenom att han icke heller den andra dagen syntes till, ansåg sig Thornway, i betraktande af sin nya värdighet, icke lätfigre kunna nöja sig med att sitta i tamburen, hvadan han tog sin pipa med sig och flyttade sig in på sjelfva kontoret. Der satte han sig i herr Chevreuils stora ländstol; samt ställde sin ölmugg på skrifbordet. Han hade nu god tid till att reflektera öfver förbållandena i verlden. Då han tänkte på att hans husbonde skulle komma tillbaka om en vecka och att det högst angenäma lif han nu förde då skulle taga ett slut; tyckte han att det skulle ha varit mycket bättre om resan räckt en hel månad: Många af de personer som frågade efter majoren, delade icke Thornways önskan i sistnämnda afseende, de skulle gerna ha sett att hans återkomst varit att snarare förvänta; och deras yttranden bevisade att herr Chevreuils förklaring innan han reste, att han hade ondt om engar, varit fullkomligt öfverensstämmande med sanna förhållandet; Somliga hade räkningar, för längesedan förfallna till betalning: Dessa blefvo naturligtvis mycket missbelåtna då de fingo höra att majo