Dagens Nyheter – 20 februari 1867, sida 1

Reformatorn Brights lif och verksamhet. Vi meddela i dag fortsättningen och slutet af hr Brights tal i Rochdale, så lydande: Ni vet att jag i den adress, gom afgafs för att åstadkomma fred mellan alla nationer, uttalade mitt högsta ogillande af det krig, som fördes för tolf år sedan för att understödja det mahomedanska kejsardömet, — en sak, i hvilken, som jag tror, detta land icke hade det aflägsnaste intresse. Och vid flera tillfällen har jag hos detta lands befolkning sökt att bekänpa dess dåraktiga fruktan med hänseende till Frankrike — jag har yrkat på bibehållande af ständig fred med detta land och sednare har jag kämpat för bibehållande af den mest hjertliga vänskap med den engelska nationen på andra sidan Oceanen. Jag har vidrört dessa ämnen endast för att visa er, för hvilka mål jag känt mig uppfordrad. att kämpa under min tjugofemåriga politiska bana. Då jag skådar tillbaka, ogillar jag icke mig sjelf för något af mina åtgöranden med hänseende till dessa frågor; och jag tror nu, då jag står här för att för er redogöra för min verksamhet, att I icke heller ogillen mig. Icke heller skolen I säga, att jag med vett och vilja afvikit från den stora mäktiga och ledande princip, på hvilken jag hade för afsigt att stödja mitt politiska lif då jag först framträdde inför allmänheten. Det är sannt att det är en sak, som jag mycket måste beklaga vid denna tillbakablick på det förflutna, och det är den ringa framgång, som krönt alla mina -bemödanden med afseende på många af ofvan vidrörda frågor. n Och nu, då jag yrkar på en så rättmätig sak, som att millioner af mina landsmän fritt skola få göra sin talan gällande inom den afdelning af reresentationen, som under så många hundra år har allat sig sjelf Englands folkrepresentanter; då jag begär att deras röst skall få göra sig gällande; då jag har sågt att det skulle vara till fromma för de förenade konungarikena, och till fromma för friheten allestädes, att de nu skulle fatta den spira, som under de tvåhundra sednaste åren förts af en klass; då jag säger detta, är jag icke endast utsatt för opposition — det har jag icke annat väntat — men för en opposition som styres af vreden och -har. lögnen till bundsförvandt och som icke skyr några medel — en opposition-som skulle öfverflygla mig, om jag icke understöddes af millioners af mina landsmän sympatier. Hvad är då det mål, hvarfåt dessa förändringar syfta? Det är icke meningen att omkullkasta den bestående ordningen i staten; icke att ombyta dynasti; icke att tillegna sig de rikes skatter; det är icke meninen att gifva okunnigheten och fåvitskheten tillalle att befatta sig med stora nationela frågor; men det gäller att gifva parlamentet styrka från den källa, från hvilken endast styrka kan erhållas, så att detta parlament måtte kunna hafva mak