Dagens Nyheter – 18 februari 1867, sida 1

när han hade betalt sina 30 procent i accisafgift och skickat sitt papper till tidningens tryckeri, hvad följde då? Jo, att utgifvaren ej fick trycka det förrän han hade fått en stämpel i ena hörnet, hvilken kostade honom lika mycket som hela pappersarket. Ytterligare, när han började trycka sin tidning, och i den funnos annonser, hvad hände då? Jo, antingen annonsen var liten eller stor, antingen -den, handlade på två rader om en flicka som sökte tjenst eller om-en bokhållare som sökte plats, eller om en egendom till salu med beskrifning på en hel spalt, så tog kronan lika mycket i skatt, nemligen 1 sh. 6 d. (1 rdr 35 öre) för hvarje annons. . Följden af allt detta var att det fanns mycket få tidningar och de voro mycket dyra och öfverhufvud taget icke på långt när så bra som de nu äro. Och hvad äro tidningarne i ett land? De äro en oerhörd makt. Jag önskar att hvarje tidning vore i händerna på en ej blott upplyst och klok, utan äfven hederlig och god man. Om så vore, skulle tidningen ej blifva använd till att förtala menniskor eller till att utbreda oriktiga föreställningar bland folket. Men kampen och stridsfältet böra lemnas fria, och vi hoppas och tro att det som är sant och rätt i tidningspressen skall till slut segra. Jag betviflar att landets skolväsende, som är mycket dåligt, eller predikstolen, som utan tvifvel torde kunna förbättras (skratt) eller talarestolen som tager sig stor frihet i detta land — jag tviflar på att någondera af dessa kan mäta sig med tidningspressen i det inflytande, som denna hvarje dag utöfvar på folket, på dess bästa och dess framtid. (Bifall.) Men allt detta var hämmadt, qväfdt af skatterna; och sedan vi hade fått bort stämpeln och afgiften å annonserna, börjades en förtviflad strid för att äfven få bort pappersafgiften. När underhuset antog finansministern Gladstones förslag till statsverkets inkomster och utgifter, samt i och med detsamma afskaffade papperstillverkningsskatsen, satte sig lordernas kammare, i enlighet med grefve Derbys (nuvarande premierministerns) oförsigtiga råd, emot detta afskaffande. De förkastade finansministerns förslag och satte sig i strid mot andra kammaren, så att skatten måste utgå ännu ett år Och likväl finnes det i sjelfva verket icke något parti i hela verlden som måste skörda större fördel af pappersskattens upphäfvande än Torypartiet eller de konsbervativa jordegarne, om de bara hade förstått det. Men jag känner icke någon klass af folk som är så mycket i saknad af nyttig kunskap som de. Liksom jag sade att spanmålstullens nästan fullkomliga upphäfvande lät välgörande känna sig i hvarje stuga och hvarje hushåll, så säger jag att borttagandet af skatterna å tidningarne har känts i nästan hvarje del af landet, och det fins icke en enda by i de förenade konungarikena, der icke upplysningen har i någon mån stigit genom nämnde vigtiga beslut af parlamentet. Jag vill nu tala om ett annat ämne, vida skiljdt från det föregående, men af stor vigt för nationens intressen och karakter. Ni veta att Storbritanniens regering herrskar öfver ett mycket stort rike i Ostindien — ett rike så stort att dess folkmängd sannolikt utgör dubbelt så mycket som något annat rikes, med undantag af Kina. Jag sysselsatte mig mycket med frågan om Indiens styrelse. Jag talade emot att ett rike med 120 millioner innevånare eller mera skulle vara öfverlemnadt åt tjugufyra direktörer i ett gammalmodigt handelsbolag, som hade sitt säte här i London och hvilka direktörer valdes genom ett mutningssystem, som åtminstone icke var bättre än det som har användts för att få en mängd af underhusets ledamöter valda. Jag var emot Ostindiska kompaniet och yrkade att dess atyrelse skulle afskaffas; att Indien, så länge det lydde under brittiska kronan, skulle hafva en regering, omedelbart afhängig af den brittiska, och att: här i landet skulle finnas en minister för Indien, styrande detta land med full myndighet, men ansvarig inför parlamentet för sina åtgöranden. Det gamla systemet var nästan så dåligt det möjligen kunde vara. Det dugde för att eröfra länder och utpressa skatter, men ej till någonting annat, ty lagarne . voro usla och förvaltningen usel, och jag tror att det välde kompaniet utöfvade i många delar af Indien var mera likt en turkisk paschas än en kristen styrelses. Ändock ha vi sett huru ministern för Indien har stigit upp i parlamentet och hållit tal, två, tre, fyra timmar i sender, för att försvara det systemet. Men det inträffade en händelse! Och en annan händelse kommer att inträffa inom en icke aflägsen tid. Det inträffade det stora upproretilndien, Yt AMN hp vr Bh I TNA ettan