Dagens Nyheter – 18 februari 1867, sida 1

samlingen till last: I sådant fall finge ni allt vänta länge på de pengar, jag är er skyldig: — Ni kan väl gifva mig en afbetalning, eller huru? frågade värden. — Jag har sannerligen icke en shilling i hela min kassa; genmälde Mason; Tiderna äro dåliga, såsom jag redan sagt er, och hurudana de framdeles blifva; det är svårt att veta. Emellertid vill jag icke uraktlåta att betala min skuld till er, herr Foxall: Jag är en hederlig karl — det vet ni nog att jag är — men för närvarande kan jag verkligen icke uppfylla er begäran. Jag måste se mig om litet först; begriper ni. — Godt; sade Foxåll — han talade mycket lugnt och utan att vara på minsta sätt stött öfver den råa och nästan trotsande ton hans hyresgäst antagit emot honom — jag vill icke ansätta er hårdt, Mason: Som ni sjelf sagt, jag vet att ni är en hederlig man; lika hederlig som jag sjelf är, och om jag kunde bistå er i ett eller annat afseende, skulle det glädja mig. Han kastade en blick öfver rummet; när ha tillade: ! — Är er hustru hemma? — Nej, svarade Mason: Hon har gått ut för att köpa lifsförnödenheters Vi måste ha någonting att äta till frukost, ser ni. Men hvarför frågar ni efter gumman? . — Det är väl att hon är borta; yttrade Foxall; i det han slog sig ned på en stol; tyjag bar några ord att säga er och tycker derföre om att ni är allena: Qvinnorna ha i allmänhet långa örou och långa tungor till på köpet. — Hvad den saken angår; genmälde Mason;