Dagens Nyheter – 8 februari 1867, sida 2

1assa ännu är innehafvare af den handling, hvar senom Landgren den 28 april 1849 till kommissarien . W. Hörlin, emtct betingad godtgörelse, med oinkränkt förlagsrätt öfverlemnat manuskriptet till fvannämnda skråklära, hvilkån handling derefter lifvit af Hörlin den 12 januari 1852 på innehafvaren ransporterad, icke styrkt sin uppgift, att Berling Her dennes konkursmassa, för hos bokhandlanden luldberg egande fordringar, i laga ordning förvärfat panträtt uti förlagsrätten till omförmälda svenka språklära, ty och på i öfrigt anförde skäl fann ådhusrätten svaranderne vara förvunne att hafva, tan behörigt tillstånd, låtit trycka 2 nya upplagor f kyrkoherden Landgrens förut omförmälda svenka språklära. hvadan rådhusrätten, jemlikt 1:sta 2 mom. tryckfrihetsförordningen, pröfvade rättvist örplikta svaranderna att, på sätt käranderna, bokiandlanden Huldberg och en afsysslomännen i denres konkurs, förre hofmäsxtaren Wennerholm, yrkat, ill Huldbergs konkursmassa aflemna nu omstämda vå upplagor af merberörda språklära, med ett anal exemplar, hvartill upplagorna, enligt hvad ostriligt vore, uppgått, eller tretusen åtta hundra exemplar af den sjunde och niotusen femhundra exemplar af don 8:de upplagan, med skyldighet att för hvarje sxemplar, som icke kunde aflemnas, i stället erlägga betalning. efter åsatt boklådspris. med femtio öre; dock med de utaf käranderna medgifna afdrag för tryckningskostnadorna; hvarförutan svaranden ålades utgifva rättegångskostnadsersättning. Förutom desse tvenne rättegångar, hvilka Huld bergs mossa således vunnit, är å 5:te afdelningen emellan de olika massorna en vidt utseende rättegång anhängiggjord. Huldbergs massa har nemligen instämt Berlings massas sysslomän med påstående att som genom försäljning af det Huldbergs massa tillhöriga, i pant till Berlings konkursmassa lemnade boklager m. m., redan influtit det penningebelopp, för, hvilken panten häftar, allt det återstående pantsatta genast skall till konkursmassan återställas och redovisning för förvaltningen lemnas. Parterna hafva nu, sedan tvisten en längre tid fortgått, till rätten inlemnat anhållan om sex veckors uppskof, för att, om möjligt, under tiden träffa förlikning; och få vi, i händelse rättegången fortsättes, tillfälle att till den återkomma. Olafa vräkning. Byggmästaren Elfling har ett hus vid Bryggargatan, och deri bodde en hustru Margström, hvars man länge varit bortrest, och som har flera barn. Hon hade åsemkat sig skuld för hyra, och icke ens lemnat värden hvad hon sjelf uppburit i hyra af andra för halfva lägenheten. Den 29 dec. hade hon blifvit tillsagd att flytta den 31 dec., men svarat att hon ej ville göra det förrän värden hade vräkningsdom på henne. Nyärsafton hade värden kommit med tre personer och sagt henne att det förut afkunnade beslutet nu skulle verkställas. Hustru Margström hade då gått sin väg. bärande med sig det ena barnet, men qvarlemnande två barn Hr Elfliing hade med de åtföljande personerna upptecknat de i rummen befintliga saker, och då det ena af barnen, en gosse, stoppade en silfversked i fickan togs denna ifrån gossen, och båda barnen fördes ut. Det uppl stes och medgafs vid förhöret att hr Pling ade erbjudit hustru Margström att fortfarande få bo i en annan lägenhet, men denna hade bon tyckt vara för dålig. Då hon blifvit tillfrågad när hennes man skulle komma hem, hade hon svarat: när han kommer tillbaka, och mera i samma anda, hvilka svar, då de nu upprepades, hustru Margström syntes finna mycket zoliga. Utslag afkunnas om 3 veckor. . Hr Elfling är känd som en redbar och välvillig man, ehuru han här tyckes ha gått lagen i förväg. Ett stadsbnod som letar eftor sin kälko, En sockerbruksarbetare Eriksson bade en natt gått på Hornsgatan. Då kom en kari och bjöd ut en kälke åt honom för 1 rdr. Eriksson tyckte det var godt pris och afslöt handeln. Men den kom surt etter, ty en dag när en qvinna kom dragande för Erikssons räkning med den nyförvärfvade kälken igenkändes denna af en pojke, som berättade för henne att kälken tillhörde ett folk i den gård, der han var boende. Qvinnan begaf sig beskedligt med kälken till dess egare. Men historien är icke slut dermed. Folket som egde kälken hade haft den uthyrd på vecka åt ett stadsbud. och stadsbudet hade redan anmält förlusten i polisen. Sålunda har saken kommit inför rådhusrätten, der Eriksson och stadsbudet båda i går stodo — utan kälke. Stadsbudet omtalade att han håde varit inne på en krog den der qgvällen, för att ta sig en liten, men icke dragit med sig kälken in, utan lemnat den utanför. Der hade den blifvit bortstulen. Han tyckte det var sv.-aktigt af Eriksson att så der sent på qvällen köpa en kälke för så godt pris och yrkade ansvar samt ersättning i förlikning. Domaren underrät. tade honom att ansvar och förlikning vore bra olika saker; och så tog stadsbudet 2 rdri förlikning och afstod från ansvarsyrkandet, hvarmed målet var slutageradt. Stadsfiskalen Silfversparre var så hygglig och yrkade ej heller något ansvar i Anse. ende till den rådande nöden, som gör det mera förlåtligt att man köper sig en kälke gent på nät. terna. I Rättogång rörande ett bundhalsband. Under en längre tid har, såsom förut blifvit omnämndt rättegång pågått vid härvarande rådhusrätt mellan byggmästaren Torpenberg och polisöfverkonstapeln Andersson, hvilken blifvit af Torpenberg angifven att den 7 juli 1865 å Carl den XIII:s torg hatva ta: git halsbandet af en Torpenberg tillhörig hund samt behållit detsamma. Andersson afgaf i går sin slutförklaring, hvari han bestred angifvelsen åberopande hörda vittnen samt det protokollsut drag han företett. hvarigenom skulle upplysts, at Andersson vid den tid som ifrågavarande händelse inträffat å Carl XIII:s torg, uppehållit sig i polisei i och för sin tjenst. I slutförklaringen yrkades fö öfrigt, enligt förut ingifna påståenden, ansvar Torpenberg för obefogad rättegång samt beskyll ningar, sdm å heder och ära gingo. Hr Torpenberg erinrade till bemötande af för klaringen att förenämnda polisprotokoll innehöll att sessionen i polisen skulle slutat kl. 12,55 m., åberopade vittnesmålen, af hvilka framgick, at SKCEERSK oo fri FF te fv NN FET AT GRE na BE i tr YA I oo) — Tack, tack, min vän, sade han hastigt PES