Dagens Nyheter – 8 februari 1867, sida 2

4 ETT TTT TT Re RR a Denna bostad tycktes; att döma efter dess yttre, vara afsedd för personer, om möjligt ännu djupare sjunkna än han sjelf. — Huru mycket begär jag för en sängplats, frågar ni, yttrade värden: Tre pence; för mindre går det icke; men då får ni ligga på präktig halm så beqvämt som någon gentlemankan önska; Halmen bytes om ordentligt en gång i månaden, och ett varmt hästtäcke får ni dessutom till att svepa om er med: Det är rampris, skall jag säga er. I hela London kan ni ingenstädas för en så liten summa bereda er så många beqvämligheter. — Jag kan icke betala tre pence; sade Thornway i sorgsen ton: Det är allt hvad jag eger och jag måste frukostera i morgon. — Jaså; lydde svaret, gör som ni behagar: Jag har icke svårt för att få mina sängplatser uthyrda; ty här är ständig efterfrågan. Det kostar blott en penny att ligga på golfvet; Äfven der ligger man mycket bra. Det regnar icke in i ett enda af mina rum: Aktningsvärdt sällskap får ni tillika Somliga af dem ha aldrig i sitt lif varit antastade af polisen. Men ursäkta mig; tillade han; i det han sänkte rösten; är ni icke från landet? — Jo, svarade Thornway; i det han ofrivilligt suckade vid tanken på att han skulle ha kunnat befinna sig i mycket lyckligare omständigheter, om han ickeställt så illa till åt sig: — Jag kunde tro det; återtog värden. Ursäkta mig, då vill jag säga något som visserligen är stridande mot mitt intresse att nämna; jag råder er att icke försöka sofva förrän mot morgonsidan; Förstår ni? Thornway ryste.