Dagens Nyheter – 8 februari 1867, sida 2

— Tack; tack, min vän, sade han hastigt: Och han lemnade det afskyvärda nästet med en skyndsamhet, hvartill han icke trott sig vara i stånd. Han saktade icke farten förrän han befann sig i Strand. — Kom med mig; herre, sade en hes röst; och han märkte att någon rörde vid hans arm: Han såg sig om och igenkände en man, som stått helt nära porten till det hus, hvarifrån han kom: — Jag förstår era känslor, fortfor mannens Jag vill föra er till ett ställe der ni kan sofva lugnt hela natten och för samma pris: — Jag tackar er af allt mitt hjerta; svarade Thornway; ty det börjar regna ser jag: At hvilket håll skola vi gå? — Hitåt, sade den okände, i det han vek af i en trång gränd, som ledde till floden; Det här regnet blir allt ymnigt och långvarigt; fortfor han. Det är bäst att vi skynda oss. Ni ämnar icke stanna någonstädes, förmodar jag? — Nej. Jag skulle visserligen gerna vilja gå in på en restauration och ta mig litet till bästa; men jag saknar pengar. Aldrig har jag befunnit mig i värre knipa.:. Som sagdt, jag ville äta en bit eller dricka ett glas; Om jag kunde: — Godt; yttrade den andre. Jag brukar ibland besöka den här krogen, ni ser. Man får der en pipa tobak och en half mugg öl för en penny: Det är ett godt pris och stället är minsann icke det sämsta i London. (Forts.)