Dagens Nyheter – 23 januari 1867, sida 2

ROMER NERE rf ka Sålunda förgingo, den första, den andra, och många derpå följande dagar, till dess att han, uttröttad och nedslagen samt utan ett öre i fickan; började med saknad tänka på det hem, han lemnat samt den maka och de barn, han i sin sjelfviskhet öfvergifvet. Det gafs stunder; då Thornway djupt ångrade sitt beteende och önskade att han åter vore hos3 sin familj. Men falsk stolthet höll honom gqvar — han skämdes för att komma tillbaka. Han hade tagit steget, och der han ställt sig måste han stå. Genom denna sofism stålsatte han sig mot samvetsqvalan. Han fortfor att föra ett högst ömkligt lif i några af Londons aflägsnaste qvarter, förtjenande ett knappt uppehälle genom tillfälligt arbete, som han lyckades komma öfver. Han lärde sig nu uppskatta värdet af det som han förut ringaktat, medan han egde det — en öm och tillgifven makas omsorger. Mary hade alltid lagat så. att den minsta försakelsen fallit på hans lott; hon hade beredt hoxom en mängd små beqvämligheter och på flerahanda sätt sökt göra nöden mindre märkbar för honom, utan att han haft någon aning om all den välvilja, som slösats på honom; men nu kände han att det var något, att det var oändligt mycket, som han saknade, men förr åtnjutit. Några månader förflöto; utan att någon förändring i hans belägenhet inträffade. Slötligen blef han af ren barmhertighet antagen såsom extra biträde utaf en byggmästare, hvilken sysselsatte ett mindre autal arbetare. Denne fann hans arbete godt och gaf honom stadigvarrande sysselsättning, en lycka, som han firade