Dagens Nyheter – 22 januari 1867, sida 1

RBiksdags-formalit Under denna rubrik framställde vi den 3 dennes, med önskan om diskussion i tidningarna; frågan om ceremonien vid riksdagens öppnande å rikssalen, om riksdagsmännens klädsel derstädes och vid andra högtidliga riksdagstillföllen; om riksdagsmännens titulatur i kamrarne och i dessas protokoll och om huru riksdagsmännens platser i kamrarne borde vara ordnade: Visserligen vann vår förberörda önskan icke något afseende inom pressen; men vi hade tillfredsställelsen finna, att våra i förenämnda frågor yttrade åsigter vunno gillande på många håll, både i hufvudstaden och landsorterna, äfvensom att, dock först derefter, Aftonbladet delade vår mening om riksdagsmännens klädsel, som ju ändock var något, hvaremot Aftonbladet helt peremptoriskt förkastade vår åsigt, att riksdagsmännen borde i kamrarne intaga platser efter sina politiska åsigter, hvilket likväl sker i de fleste andre representativa länder, naturligtvis derföre, att man af erfarenhet funnit det vara nyttigt och nödvändigt. Beträffande riksdagsmännens titulatur, hafva vi funnit, att alla vilja, det de förvärfvade titlarne, t. ex. statsråd, generallöjtnant, president, biskop, expeditionschef, öfverste o. s. v:, icke skola begagnas, men att somliga skygga för bortläggande af de ärfda titlarne grefve och baron. Detta synes oss i högsta grad orimligt och bevisa, huru utomordentligt stor makt fördom och vana ännu kunna hafva till och med hos eljest upplyste män: Vi veta visserligen, att våra statsråd, generaler; presidenter och andra högre embetsmän låta kalla sig allenast grefve och baron, då de ärft någon af dessa titlar: Men för hvarje oförvilladt förnuft måste det vara fullkomligt klart, att det är vida mer värdt; att hafva genom egna förtjenster förvärfvat sig statens högsta verkliga tjenster och äreställen; än att hafva fått en tom titel på grund allenast af någon utaf förfädrens förtjenster: En, som lemnat våra, dock af så många delade åsigter utan ringaste afseende, är riksmarskalken grefve Gustaf Adolf Sparre; Han tillhör ock en längesedan förfluten tid, såsom till och med synes af hans begge förnamn, hvilka gåfvos honom år 1802 under högstsalig konung Gustaf IV Adolfs tid och efter denne konung. Han är den rena aristokratiens och byråkratiens förnämste man i landet. Han var det, som ville utstryka vår tryckfrihetsförordning ur våra grundlagars antal; Han arbetade väldeliga, dock så tyst han kunde mot den nya riksdagsordningens antagande. Han är den förkroppsligade konservatismen quand mme. 34 i riksdagsordningen innehåller allmänna föreskrifter om huru på rikssalen skall tillgå vid riksdags öppnande; deribland; att sedan konungen öppnat riksdagen, aframföre, vid samma tillfälle, kamrarnes talmän till konungen i kamrarnes namn, deras undersåtliga vördnad: .— alla erforderliga detaljföreskrifter skulle meddelas af konungen. j Vi hade anfört, att då konungen tillförne uppträdt på rikssalen, så hade han varit omgifven, — utom af ridderskapet och adeln, hvilket numera icke kunde komma ifråga, — af sin och sina företrädares staber; likasom vore konungen, till och med vid det tillfället, företrädesvis militär, och af sitt kanslis hela personal, likasom vore han icke statsman; utan skrifvare, hvaremot statens högre och högste embetsmän, utanför statsrådet och högste domstolen, derest de ej tillika vore riksdagsmän, icke blifns —— L eter.