Dagens Nyheter – 18 januari 1867, sida 2

plan; han utfunnit, och som behöfde nogare öfvervägas: Efter några minuter märkte han att den person han gick till mötes, var en poliskonstapel: Då påskyndade han ännu mera sina steg: Konstapeln nickade åt honom, då de kommo hvarandra närmare, och ämnade passera honom, utan att säga ett ord: — Stanna ett ögonblick; Roberts; sade han: Ni går väl till vaktkontoret, kan jag tro? Den tilltalade gjorde en jakande åtbörd: — Jag skall tala om; fortfor Foxall, att ett får blifvit stulet i natt från arrendator Hopkins: Saken skall anmälas hos polisen och spaningar efter tjufven anställas. Gif kommissarien en vink om att låta visitera muraren Ringers boning; Ni vet väl; hvar han bor eller huru? Konstapeln nickade åter. — Nåväl; titta in till honom, fortfor Foxall: Jag tror mig kunna lofva att ni icke skola göra er det besväret förgäfves. — Vore det icke bättre att ni sjelf följde med till vaktkontoret och meddelade de upplysningar; ni kan gifva? yttrade konstapeln: Som ni vet; får ni då halfva belöningen; ifall brottslingen blir upptäckt: — Tack, tack; Roberts! svarade Foxall; men det vill jag icke! Jag ser helst att ingen vet, det jag på något sätt tagit del i denna affär. Lofva mig att ni icke nämner mitt namn. Förhållandet är nemligen att jag känt Ringer sedan flera år tillbaka; och derföre vill jag ej öppet uppträda såsom hans anklagare: Hos mig är rättskänslan starkare än vänskapen; och enligt min tanke är det hvars och ens pligt att angifva den som kränker andras rätt; äfven