Dagens Nyheter – 18 januari 1867, sida 2

serande under flera år får ega tum, ändå 1 dess det är omöjligt att rädda offret och de offer, dem det i sin ordning skall kräfva? Det visar sig här att plåsterförsök till sist blifva vanmäktiga och att ett anfall. af. filantropi i ellofte timman är — för sent, hvilka motiver än ligga till grund derför; — möjligen kunna ju dessa ansträngningar ock vara vanmäktiga försök att rädda sig sjelfva undan den skandal, som blundersoch konsiderationssystemet förr eller sednare allvid måste medföra. — Det händer då; att den välmenta penninge-cteckningena blir för matt och blek inför den teckning filantropiens föremål kan presentera. -Utöfvade alltid vederbörande i stället för denna släpphändthet och medgörlighet samt barmhertighetsansträngningarne i sista timman, en städse vaken och allvarlig kontroll; säkerligen skulle dessa försök alt cförvända ögonen på folka blifva mera sällsynta, de som nu blifva offren, möjligen kunna räddas åt sig sjelfva och sina pligter, — på samma gång lockande, men förderfliga, exempel icke skulle gifvas åt unga tjenstemän, för hvilka frestelsen att alefvac och för sådant ändamål hopa sktlder på skulder, till slut kan blifva till en förbannelse och en tragisk utgång.