Dagens Nyheter – 16 januari 1867, sida 3

Om tobaksrökningen. (Efter d:r Richardson). Produkterna vid tobakens förbränning äro vatten, kol; ammoniak, kolsyra, nikotin, ett vidbrändt ämne och ett hartsartadt bittert extrakt. Vattenångan är oskadlig, kolet sätter sig på slemhinnan och irriterar svalget. Kolsyran verkar narkotiskt, när den upptages af lungorna. Ammoniaken förorsakar en känsla af torrhet och stickande i svalgets slemhinnor och förökar spottafsöndringen: Upptagen af blodet gör den detta för tunnt och orsakar oregelbundenhet i blodbeståndsdelarne; upptagen i större mängd, förhindrar den gallafsöndringen och förorsakar hudens gulnande; den påskyndar och förminskar derjemte hjertats verksamhet och framkallar hos unga menniskor begär att kräkas. Den vidbrända substansen synes ej besitta någon af dessa verkningar, men meddelar röken dess egendomliga smak och rökarens andedrägt dess obehagliga lukt. Nikotin insuges sällan af en renlig rökare. Deremot verkar den på cigarrökare, derför att cigarrerna hållas i munnen, och på dem, som röka orena eller af olja genomdränkta pipor: Sålunda insugen orsakar den mycket skadliga verkningar, såsom hjertklappning, skälfvande; hosta, svaghet i musklerna i allmänhet och stor slöhet: Den för: anleder hvarken illamående eller kräkning: Det bittra extraktet är, när det uppsuges; orsaken till kräkningen och illamåendet. Sättet, hvarpå man röker, är också af väsendtlig betydelse; De; som röka rena, långa kritpipor, erfara blott verkan af de gasformiga kropparne och det fria kolet. Träpipor och pipor med glasskaft äro skadliga; Det skadligaste är dock cigarrökning, för så vidt cigarrerna rökas helt och hållet till slut; derför borde man låta cigarröken passera genom ett poröst skaft och bortkasta den sista delen af cigarren: Under alla omständigheter äro cigarrer skadligare än hvilken sorts pipa som helst: Den bästa pipa är tvifvelsutan den långa kritpipah och derefter den af sjöskum. En pipa med sjöskumshufvud; spets och skaft af lera; som lätt kunna ombytas, är ett mönster för en sund pipa. Då rökningen nu är allmän och omöjlig att undvara, så vore väl; om rökaren iakttoge den försigtighet, som är nödvändig för att göra röken så föga skadlig som möjligt: Man kan visserligen vänja sig vid en kort, smutsig pipa, men de skadliga föijderna deraf inställa sig dock förr eller senare: (Aesculap 1866, pag, 115.)