Dagens Nyheter – 14 januari 1867, sida 2

Operamaskraden, den storartade; länge bebådade och med så mycken längtan och nyfikenhet motsedda, har då verkligen försiggått! Den var under de sednaste dagarne af förra veckan; så att säga, i hvar mans mun, denna maskerad. Man kommenterade, diskuterade, disputerade; rådslog om den, och hvarhelst två eller tre personer kommo tillsammans, kunde man vara säker på, att denna brinnande fråga i en eller annan form kom på tal: Och hvilket oerhördt hufvudbry hafva icke de tre tusen menniskor haft, hvilka skulle bilda figurerna i denna brokiga. tafla! Maskeradtillställarnes — den kungl. teaterdirektionens — bekymmer för att få allt på bästa sätt ordnadt hafva bestämdt varit små i jemförelse med många af maskeradgästernas: Bästa beviset på huru djupt denna stora tilldragelse ingripit i förbållandena var, att till och med operakällaren i lördags bade antagit en fullkomligt fremmande fysionomi — men så skulle den också bereda sig att på aftonen inom sina väggar få hysa icke endast hvad hufvudstaden har gladt, utan äfven hvad den har skönt, och detta är, som bekant, något oerhördt i operakällarens annaler. Kom så ändtligen den stora dagens afton, fastän mången trodde att det aldrig skulle blifva qväll den dagen: — Mellan kl. 7 och 8 började sånggudinnornas tempel att stråla af ljus både utan och innan. Öfver hufvudingången åt Gustaf Adolfs torg — den enda, som för aftonen öppnades — löpte ett perlband af gaslågor. Framför portalen var en barrier uppförd, för att hålla platsen närmast framför in