Dagens Nyheter – 14 januari 1867, sida 2

Store Gud! hvilket bref jag nu fick! Papperet hotade att taga eld, så brinnande voro orden. Lifvet var honom cdrägligt; han skulle, dö, om jag icke återskänkte honom våra små oskyldiga möten; detta var ju allt hvad han begärde, allt hvad han någonsin begärt! Jag bekänner, till min skam, att jag till någon del trodde på dessa utgjutelser. Saken förekom mig allvarsam, och jag beslöt att på någon tid resa hem till. landet. Jag skref några vänliga rader till herr v: E. och uppdrog åt Hilda; att fortfarande gifva mig underrättelser om min olycklige tillbedjare; Efter någon tids förlopp skref hon mig till, att han hade lemnat Stockholm. Jag trodde ett ögonblick att han hade rest för att uppsöka mig; men jag hörde icke vidare af honom; och först fram på vintern återvände jag till hufvudstaden;: Minnet af hr v. E. var då i det närmaste utplånadt, och skulle väl snart varit det helt och hållet, hade ej just vid den tiden det maskeradäfventyr inträffat; som jag nu vill omtala: