Dagens Nyheter – 14 januari 1867, sida 1

sig sin erhållna rättighet — emedan regeringen en gång sagt a, äfven säger b, det vill säga, tillåter byggnadens uppförande, äfven sedan regeringen blifvit dels af tidningarne underrättad om, att den första tillåtelsen är stri dande emot 77 regeringsformen och rikets ständers bestämda beslut att icke någon del utaf norra delen af torget får upplåtas till bebyggande af enskilde; och dels af Stockholms stadsfullmäktige anmodad att återkalla förenämnda första tillåtelse. Ett sådant vidhållande af ett — dock säkerligen genom glömska tillkommet — misstag, kan visserligen icke gillas; men man kan å andra sidan icke heller neka, att regeringens ställning är högst obehaglig, i synnerhet som bolaget redan haft kostnader för byggnadens grundläggning, med hvad dertill-börer. Hvem skall bära dessa kostnader, derest byggnadsföretaget inställes? Vi svara utan tvekan, de som vållat det ledsamma misstaget. Bland dem stå främst bolagets ordförande, öfverste kammarjunkaren grefve Trolle Bonde, som gjort ansökning hos regeringen om tillåtelse till byggnadens uppförande, och en af de största bolagsmännen, öfver-intendenten Dardel, som antagligen varit med om denna: ansökning och bestämdt underlåtit dels att påminna regeringen om rikets ständers ofvannämnda beslut, hvarom han icke bordt vara okunnig, och dels att afstyrka bifall till ansökningen, som varit hans ovilkorliga pligt: Begge desse herrar hafva säkerligen råd till den, jemförelsevis lilla uppoffring, som är i fråga, den seduare, enär han ansett sig kunna taga aktier i ett bolag, hvars ändamål ju icke skall vara vinst, utan blott befordrande af skön konst, för icke mindre än 15,000 rdr, och den förre, emedan han genom arf är en af de rikaste männen i landet. Begges ställning till regeringen är dessutom högst grannlaga, enär begge hafva förtroende-platser, grefve Bonde såsom konungens öfverste-kammarjunkare och hr Dardel såsom konungens öfver-intendent. Den förre har dessutom ärft vår störste mecenats namn och rikedomar samt har derigenom stora förbiadelser. Regering och folk ega draga vexlar på de begge herrarnes grannlagenhet, som borde mana dem, att försätta regeringen ur dess ifrågavarande obehagliga ställning, på sätt vi här ofvan antydt. Denna .ställning har blifvit än obehagligare genom följande förbållande. För några år sedan byggdes i Kristianstad ett praktfullt och högst dyrbart slott, uti hvilket landsböfdingen i länet skulle hafva boställe och de centrala läns-embetsverken inrymmas: Den förre tillgodosågs härvid på bästa sätt, men de sednare blefvo stjufmoderligt behandlade. Detta visade sig, då de skulle tillträda de åt dem anvisade lokalerne, hvarvid det befanns, att den, som disponerats till landtmäterikontor, var både mörk och allt för liten. Förste landtmätaren anmälde detta och regeringen fann hans klagan grundad samt beslöt, att dena odugliga lokalen skulle tillökas med ett rum, som borde fråntagas landshöfdinge-bostället vid friherre Rappes afgång. Denna har skett för vid pass ett halft år sedan, men hans efterträdare, grefve Wachtmeister, har hos regeringen anmält, att hans hushållerska nödvändigt behöfver det förberörda rummet och fördenskull begärt upphäfvande af nyssnämnda beslut om samma rums afträdande till landtmäteri-kontoret, hvilket alltså skulle förblitva i sitt, a! regeringen erkändt dåliga skick. För upphäfvande af regeringens beslut om ROSEN rm SR SEE TN AN