Dagens Nyheter – 14 januari 1867, sida 1

noga i valet af dem, som ni vill förunna gunsten af edert umgänge och er konversation. Men ni bör icke kunna misstycka att jag, blefve jag ock befunnen ovärdig, vågar uppträda bland aspiranteraas antal: Jag har redan sagt er mitt namn; jag är brorson till generelen v: E:; bestämdes af honom för militäryrket och var för några månader sedan löjtnant vid gardet. Jag tog afsked på eget bevåg, för att kunna kräfva upprättelse af en major, som hade förolämpat mig. Detta steg ådrog mig ett slags onåd af generalen, min farbror; men om garla soldater äro snåla om disciplinen; så förstå de också å andra sidan ganska väl en ung mans ömtålighet i hederssaker. Jag är derföre säker ow att vinna förlåtelse och att ganska snart få anställning i ett annat regemente. Man vill bara ge mig en liten lexa, -— tillade han skrattande; — Och ni söker fördrifva tiden så angnämt som möjligt; inföll jag, också skrattande, ty den unga vildbjernan roade mig. — Ja visst, — svarade han. — Och bland mina ljufvaste fröjder skall jag alltid räkna den stund, som nu håller på att gå till ända; På det att icke minnet af den måtte grumlas af något strängt ord från er sida, min fröken, vill jag nn underkasta mig den uppoffringen att bjuda er farväl. Numera tycktes herr von E: anse isen bruten oss emellan. Han bittade på tusen förevändningar att inleda samtal med mig, när han träffade mig ute; och detta hände så ofta, att jag började misstänka att det var något mera än en slump. Men som det uppenbarligen icke var nhas första lärospån, så inlade han i sitt