Dagens Nyheter – 9 januari 1867, sida 1

det kan — helst konungen för det mesta reser i en första klassens vagn — icke vara rimligt, att staten, som så rikt aflönar honom och hela hans hus, jemväl skall anskaffa och underhålla dyrbara vagnar för hofvets begagnande vid de ytterst få tillfällen, som detsamma : har anledning eller lust att visa sig i gala på statens jernvägar. De ifrågavarande 4 vagnarne äro; såsom af förenämnda bilaga synes, hvardera beräknade, de täckta för 20 och den öppna för 24 personer, så att i alla tillsammans kunna rymmas 84 personer, — i sanning ett stort följe — och de hafva tillsammans kostat staten mera än 6 andre klass vagnar, hvilka dock ! alltid kunnat vara till nytta och förskafa inkomster — eller 34,400 rdr: Härå utgör den. årliga rentan efter 6 procent 2,064 rdr; hvadan; om det årliga underhållet afstatsvagnarne tillägges, dessa säkerligen kosta staten; utan något verkligt behof, 2,500 rdr årligen, eller mera än de fleste civila och militära tjenstemän hvar för sig hafva i årslön samt lika mycket, som 5 arbetare-familjer kunna lefva på ett helt år: Vi tillåta oss i djupaste underdånighet tro; att konungen; mån som han: måste vara om ett klokt och samvetsgrant användande af folkets medel, borde vara den förste att påbjuda afskaffandet af den ifrågavarande stats-lyxen: Derom våga dock troligen icke hans afsättlige jernvägs-general-direktör eller dennes chef; statsrådet Lagerstråle; göra underdånig framställning; men någon folkets representant; som riktigt känner sin pligt, synes böra väcka. motion i ämnet; om behofvet häraf icke af konungen frivilligt förekommes. : Vi finna vidare, att jernvägs-byggnads-styrelsen på statens bekostnad anskaffat till och med 2 så kallade musikvagnar för tillsammans 40 personer och derför betalt icke mindre än 6,600 rdr: Man skall, i sanning; hafva en nästan okontrollerad, diktatorisk makt öfver statens medel; då man använder dessa för ändamål af sådan beskaffenhet, som det nu omnämnda; destohellre; som det finnes, bland många andra slags vagnar 464 stycken cöppna, låga godsvagnara, de der hvar för sig kostat uti inköp 1,012 rdr mindre än hvarje musikvagn och väl kunnat dertill utstyras vid de ytterst få tillfällen; då musik uppföres under resor på jernvägen: Vi hafva af våra förfäder ärft det goda ordspråket; catt man icke skall vara högfärdig; när man är fattige. Men vår jernvägs-byggnads-styrelse synes hafva gjort till sitt valspråk: estort skall det varac Sådan var ock Don Ranudo di Kolibrados filosofi; men den är icke efterföljansvärd, ehuru han tyckte sig göra bonden en stor ära; då han åt upp bondens ost, utan att betala densamma med egna medel: Det är icke heller med sådana medel; som våra svenska grander betala det för dem stora nöjet, att under jernvägs-resor, skiljde från andra städade, om ock icke förnäma; menniskor, färdas i första klassens vagnar, utan detta nöje hafva de på bekostnad af just det folk, med hvilket de icke vilja färdas i samma vagn, och kungliga värdigheten. Bätt:e än skyndsamt anskaffande af lyxvagnar hade ostridigt varit, som dock länge lärer försummats, att anskaffa tillräckligt många och dugliga snöplogar: ty år 1865 ut-betaldes för snöskottning samt underhåll af snöplogar, skoflar m. m. icke mindre än 62,559 rdr (se sid. 44), och likväl blefvo flera tåg uppehållna eller rent hindrade. I år är det på samma bedröfliga sätt. Men på Gefle—Dala-banan, der man icke har någon lyxvagn,; men genast anskaffat goda snöplogar, har knappast något tåg blifvit för snö stoppadt. Aros OA ——————— LV