Dagens Nyheter – 7 januari 1867, sida 2

Rn FETESSEEEEEESESNNENENARENE BERT SNRA RR RN RC TC — Åh! tala icke om den tiden numera, yttrade frun. Sök glömma den helt och hållet och ju förr desto heldre. — Aldrig så länge jag lefver; ropade byggmästaren i bestämd ton. Gud förbjude att jag det skulle göra! I mitt tycke är den vida aktningsvärdare, som sjelf skapat sig ett namn eller en förmögenhet än den, som ärft det ena eller andra: Den förre måste nemligen vara en duglig menniska, under det att den sednare ofta är en odåga, en af lyckan gynnad narr: — Håhå; utbrast fru Freestone. Jag vet att det icke är värdt att söka öfvertyga er om att ni har orätt; ty hvad ni en gång fått i ert hufvud, går aldrig derur. Derföre bryr jag mig ej om att disputera med er; Men jag vill åtminstone att flickan skall kalla mig för mamma. — I det fallet kan ni väl få er vilja fram; kära Jane, svarade hetr Freestone med ett gladt småleende, under det att han lät sin lilla dotter dricka ur fars egen kopp. Om ni anser mamma vara vackert, kan hon gerna kalla er så; men vore jag barn, skulle jag aldrig kunna förmå mig att säga ut det ordet. Det låter så onaturligt, tycker jag. Har ni mera te qvar i kannan? I detta ögonblick klappade någon sakta på dörren, och herr Freestone ropade: — Stig på! Dörren öppnades och Henry Carely visade sig på tröskeln. — Jag ber om förlåtelse. herre, yttrade han: Jag visste icke att ni satt vid tebordet. I morgon kommer. jag igen ;.. — Ingen tid är så god som den närvarande;