Dagens Nyheter – 3 januari 1867, sida 1

blad ur sin gamla skritbok och gaf det åt mig: I början var det icke lätt för mig, må ni tro, att efterrapa bokstäfverna, men nu går det bättre, och jag är säker om att snart ha öfvervunnit alla svårigheter. Då han uttalade denna spådom, såg han upp med ett triumferande leende, Hans ansigte var blekt och magert, men på samma gång intelligent och bärande spår af en belutsamhet; Ovanlig, Hos ett barn af hans ålder. . Ater förflöt en timma. De flitiga fingrarne handterade nålen och kritbiten med oförminskad ifver, till dess att fru Thornway slutligen sade: — Klockan är tolf. Du måste gå i säng, Frank. Du blir sjuk, om du sitter uppe längre. Jag väntar din far kem i hvart ögonblick; och som du vet, blir han alltid ond, om han ser att du försöker lära dig något. — Jag vet hurudan han är, mamma, svarade gössen, och det gör mig ondt att ham skall vara sådan. Han borde skämmas, tycker jag. — Tyst, gosse, för all del tyst! utropade fru Thornway. Du får icke tala på detta sätt om din far. Jag hyser ej samma åsigter som han, tvärtom anser jag kunskaper vara en stor välsignelse; och jag hoppas kunna förmå honom att såmtycka till att du intages i friskolan: Måhända komma vi fråmdeles i tillfälle att betala för dig. Men han har rättighet att göra såsom han önskar, och det är vår pligt att rätta oss efter hans vilja. Gå till sängs nu; det är bäst att du icke ser honom i qväll. Jag borde ej ha låtit dig sitta uppe så länge: Gossen, ritade en bokstaf till, hvarefter han med en viss motsträfvighet lade kritan ifrån sig; ty hans sista försök bade krönts med den