Dagens Nyheter – 3 januari 1867, sida 1

Riksdags-formaliteter. Redan den 15 utiinnevarande månad sammanträder den första lagtima riksdagen, enligt den nya riksdags-ordningen. Med afseende härå, önska vi fästa uppmärksamheten på några formaliteter, som visserligen kunna sägas hafva ett jemförelsevis underordnadt värde, men dock ingalunda sakna betydenhet och derför borde utgöra diskussionsämnen i tidningarne, så att massan af riksdagsmännen icke öfverraskas af dessa högmögende, hvilka nu som bäst bereda sig på att blifva tongifvande så mycket de kunna och derigenom maktägande i alla riktningar: Man besinne noga, att det, som en gång biifvit ett bruk, sedermera endast med stor svårighet varder ändradt. Vi behöfva härvid knappt uppehålla oss vid den underordnade frågan om sättet för kungörandet af riksdagens öppnande på rikssalen; som tillhör konungen och hvarvid den hittills öfliga medeltids-maskeraden på Stockholms torg och gator sannolikt icke kommer att åter uppföras. Men vi påminna, att då konungen hittills uppträdt på rikssalen; så har han varit omgifven, — utom af ridderskapet och adeln; hvilket numera icke kan komma i fråga, — af sin och sina företrädares staber, likasom vore konungen, till och med vid det tillfället, företrädesvis militär, och af sitt kanslis hela persongsl, likasom vore han icke statsman utan skrifvare, hvaremot statens högre och högste embetsmän, utanför statsrådet och högste domstolen, derest de ej tillika varit riksdagsmän, icke blifvit bjudna att öfvervara riksdagens öppnande. Men det kan icke vara passande; att nämnde emfbetsmän aktas ringare, än hvarje liten stabso ficer och kopist i konungens kansli. Vi förmoda, att riksmarskalken, som väl skall uppgöra ett nytt ceremoniel för riksdagens öppnande, härvid icke glömmer, att det finnes chefer för och råder uti hufvudstadens embetsverk, hvilka icke äro riksdagsmän samt, — äfven för deras ålders skuld, — ej lämpligen böra, vid det högtidliga sammiaånträffandet mellan konungen och folkets representanter å rikssalen; hänvisas till trängseln å läktaren: En annan fråga är, huru riksdagsmännen skola vara klädda på rikssalen och vid andra högtidliga Tiksdagstillfällen, derom kamrarne borde komma öfverens, så snart de första gången sammanträdt; Riksdagsmännen äro folkets och icke konungens representanter. Fördenskull, och på det att de alla skola kunne vara äfven i det yttre; hvad de i sjelfva verket lagligen äro, jemnlika, tro vi, att ingen riksdagsman bör visa sig i uniform, utan att alla böra vara klädda i civila kläder, hvilket dock ej hindrar, att ordnar eller andra dermed jemförliga utmärkelsetecken böras. Vi kunna ej finna annat, än att den, vare sig adelsman eller borgare, som uppträder i adelseller borgaretniform, derigenom gör sig rent af löjlig, Och att riksdagsmän, som äro militärer, uppträda som hussarer o. d. samt slamra med sablar, då de gå att utöfva fredliga värf, synes!0ss mycket opassande: En tredje fråga ir, om riksdagsmäns titlar skola begagnas uuder fiskussioner i kamrarne och i protokollen röravde öfverläggniagarne. Detta tro vi icke. Att man inom det särskildta ARA EV nos Sören BA AE VID Yr