Dagens Nyheter – 2 januari 1867, sida 2

Svensson, hvilken funnits tillstädes vid 10-uppropet. väl visat sig supig i sina dar, menvid tillfället varit nykter och ordentlig; ej heller hade han, hvarken förut eller då, yttrat något som häntydde derpå att han hade för afsigt att taga sig afdaga. Den särskilda anledningen till sjelfmordet kunde således icke utrönas. Dyra sjulklappars En mureriarbetare vid namn Tuveson, som natten till den 25 december förra året, å Hornsgatan företagit sig, att, i ett anfall af berserkaraseri, klappa på en cigarrarbetare Hybinette samt, då polis tillkommit för att afstyra ofoget, uader skrik och svordomar satt sig till motvärn; fälldes i måndags att för fylleri böta 5 rdr, för oljud 10 rdr, för våld mot person 45 rdr samt för våldsamt motstånd vid allmän förrättning 45 rdr. Ledsam början. I går eftermiddag anträffades å Adolf Fredriks kyrkogård af polisen en välklädd, medelålders, af starka drycker så berusad qvinna, att hon var alldeles redlös. Hon medtogs till vaktkontoret, der hon fick sofva största delen af ruset af sig, och blef sedan förd till sitt hemvist. Hon hade sannolikt varit ute på nyårsvisiter och blifvit så der grundligt förplägad af välmenta vänner. Emellertid lärer nyårsnöjet blifva henne dyrt, emedan hon säkert får böta för såväl fylleri som sabbatsbrott. ELandsorten, Groft öfvervåld Från Falköping skrefs i lördags. Sistl. lördags afton, mellan kl. 8 och 9, spred sig hastigt ett rykte inom staden att ett mord blifvit begånget härstädes å öppen gata. Vid nämare efterforskning befanns ryktet härvidlag hafva så till vida öfverdrifvit, att offret ävnu var vid lif, men förfärligt tilltygadt så att föga hopp för lifvet fanns. Illgerningen bemärktes först af ett par unge män som, under samtal gående stora gatan utefter, hunna ungefär midt för stadskällaren fingo höra ett jemrande läte ett stycke nedåt gatan, hvarvid de påskyndade sina steg. I det de närmade sig stället hvarifrån jemmerropet hörts fingo de se fyra karlar rusa upp från gatan midt för konditor Nitzens och, springande allt hvad de förmådde, aflägsna sig genom vestra tullen, efterlemnande på gatan en redlös mansperson, alldeles öfverhöljd med blod. Med tillbjelp af en från ett närliggande hus utkommen karl transporterades den öfverfallne genast till härvarande lasarett der läkarebesigtning företogs. Den arma menniskans hufvud företedde en den mest ohyggliga anblick: utom ett hugg tätt öfver venstra tinningen var hufvudet ordentligt sönderdeladt af 3 till 4 tums långa, djupa skåror; men farligast var likväl två hugg som han fått tätt under hjertat, af hvilka det ena träffat lungan så att andedrägten gick ut genom såret. Vid undersökning af den sårades kläder befunnos dessa sönderskurna på tjogtals ställen, der knifven likväl icke försnått genomtränga den temligen tjocka beklädnaden. Stadsfiskalen underrättad om våldet, vidtog genast energiska åtgärder för att få reda på hvilka bofvarne voro, hvilket också till en del lyckades: man fick nemligen reda på att den slagne varit sedd i sällskap med bland andra en bondson från Liagården Bestorp, och med hvilka personer han varit i ordvexling. Till följe häraf utreste påföljande söndags morgon stadsfiskalen Ringblom åtföljd af vice länsman F. Kempe till nåmnade gård, der förhör anställdes med den ifrågavarande bondsonen, som till en början envist förnekade all vetskap om det begångna brottet; men då han tvingadestframtaga de dagen förut begagnade kläderna, å hvilka funnos färska blodfläckar, fann han sig härigenom så godt som öfverbevisad om sin delaktighet i brottet, (hans delaktighet lärer likväl endast bestått deri, att han tilldelat den sårade en örfil), hvarföre han genast aflade en fullständig bekännelse, dervid uppgifvande såsom medbrottslige rekryten vid iSkaraborgs reg:te Gustaf Sandqvist i Marka, torparedrängen Joh:s Andersson i Medväga under Redbserga och torparedrängen Berggren i Knektegården Sköttorp, af hvilka de två förstnämnde varit de som begagnat knif. Sedan man sålunda fått full visshet om hvilka de öfriga våldsverkarne voro, beslöts att invänta natten för deras gripande. Arresteringen verkställdes sålunda, att Sandqvist, som lärer vara en vildsint sälle, greps i sitt hemvist samt intransporterades till staden och insattes i häkte redan på qvällen; de begge andre togos äfvenledes i sina hem, först fram på natten. Efter att hafva tillbringat en helt säkert föga angenäm jul i härvarande stadshäkte, företogs i torsdags en förberedande undersökning med de tre häktade sålunda att de nedforslades till lasarettet för att af den sjuke igenkännas. Efter slutat förhör frigafs den sistnämnde af de tre häktade, nemligen Berggren, enär han endast lärer vara förvunnen till att hafva utdelat en sparkning. Den 14 jan. förekommer målet till behandling vid härvarande rådhusrätt, då tillgängliga vittnen skola vara inkallade. Gustaf Sandqvist och Johannes Andersson återfördes i häkte. Den misshandlades namn är Anders Johan Johansson från Marjarp. En glasenapp. Bohusläns Tidning berättar: Till Olof Larsson å gården Kusseröd i Ljungs socken af Inlands Fräkne härad ankom den 7 d:s kringresande glasförsäljaren Magnus Svensson från Limmareds glasbruk och fick öfver natten sitt lager förvaradt å en loge derstädes. Någon älskare af glaset beredde sig emellertid inträde till den låsta logen genom ladorna och utvalde ur lagret, på troligen lång kredit, diverse sorters glas, såsom drickesglas, karaffiner, vinglas, sockerskålar, asjetter m. m., kardor och skrubber. Till ledning för en möjlig upptäckt af tjufven eller tjufvarne må nämya , a NET