Dagens Nyheter – 29 december 1866, sida 2

auktionsprisen till rättesnöre vid sina värderingar, ty igenlösas icke de af dem värderade panter inom föreskrifven tid, så säljas de naturligtvis på auktion, och i fall de då ej bortgå, få värderingsmännen utlösa hela beloppet, d. v. 8 lånet med ränta och provision, och sedan afyttra varan bäst de gitta. Visste värderingsmännen med säkerhet, att panten alltid igenlöstes, kunde de naturligtvis ständigt gifva fulla värdet i lån, men nu måste de alitid antaga, att den icke igenlöses; deraf deras stora risk och deraf de ofta öfverklagade låga lånen. Dagligen omgifne af elände, vid åsynen af många hjertgripande scener, stå värderingsmännen alltid lugna och omutliga som ödet. De kasta knappt en blick på kunderna, medan dessa uppträda och försvinna. De hafva och måste hafva öga endast för panten; Se t. ex. värderingsmannen för kläder, hur lugnt vänder han icke den inlemnade rocken på alla kanter och undersöker den isynnerhet på de ömtåligaste ställena, ärmar och uppslag, medan han beräknar hvad den kan vara värd, under det låntagaren med klappande hjerta väntar på resultatet af denna undersökning: Sex riksdaler, säger värderingsmannen. Sex riksdaler! utropar egaren. Jag behöfver minst tolf, och det är rocken värd. Då går det an att taga den tillbaka,, anmärker den obeveklige värderingsmannen. Här är aldrig tid till långa resonnementer; domen är sagd, mau måste vara nöjd: Låt mig få dem då, svarar egaren, undertryckande en suck. Här är alltid ett rikt fält för studier. Här träffar man snart sagdt alla åldrar, all slags