Dagens Nyheter – 29 december 1866, sida 2

Fästtagon djorf tabrotistjof. Polisen har nati ten emellan den 24 och 25 d:3 lyckats häkta en kronoarbetskarl vii namn Adolf Amadeus Lindqvist, den djerfveste ivbrottstjuf bland alla åem, som tyvarr tillhöra Stockholms kommun. Ifrågavarande natt bafva tjufvar gjort påhelsning uti en källare inom egendomen 2 litt. C. Arsenalsgatan, dervid de med våld öppnat fyra lås och lyckats komma öfver ett större parti matvaror, deraf de bortfört en del. Oturen ville emellertid att en i hus:t bosnde vaktmästare kom hem kl. omkring 2 på natten, just under det tjuivarne voro som bäst sysselsatta, och störde dem, dervid de samtliga (man antager att de varit minst trenne) åt hvar sitt håll toro till flykten, qvarlemnande uti en korg i portgångeu en del at det ur källaren upphemtade bytet. Vaktmästaren förföljde då en af dem, ofvannämntde Lindqvist, som efter mycket bustande blef med tilibjelp af en poliskonstapel och ett par främmande personer fasttagen å Trädgårdsgatan. Lindqvist, som i förrgår från häktet var inställd till förbör i poliskammaren, nekade med vanlig fräckhet för att hafva deltagit uti ifrågavarande inbrottsstöld, väl vetande att emot hans nekande ingen bevisning ska!l kunna åstadkommas. Lindqvist har varit på fri fot sedan den 24 november och, ehuru ban vid gårdagens polisförhör påstod att ban först i måndags på e. m. från Carlsborg anländt bit till staden, misstänkes han dock för flera djerfva inbrottsstölder ej mindre härstädes än äfven i trakten af bufvudstaden, deribland i Österoch Westerhanninge kyrkor. Strid och frid. En slagtarelärling vid namn Pettersson hade till i torsdags låtit instämma en bageriarbetare Grönanter för öfvervåld. Då målet pårvpades, inställde sig begge parterna, ödmjukt bugande, å hvar sin sida om dombordet. Sedan stämningen blifvit uppläst, började följande förhör: Domaren (till Pettersson): Nå, berätta nu, Pettersson, huru det gick till vid det öfvervåld du undergått. Pettersson (bugande sig): ÅDet gick inte till alls, nådig domare, för vi ä förlikta. Domaren: Det må vara att ni äro förlikta, men då du nu en gång instämt din vederdeloman, så måste du äfven förklara buru saken tillgått. P. Jaha, nådig lagman, si saken var den, att han der, Grönander, och jag, träffades som goda vänner, och så bjöd han mej på en sup inne å en krog vid tullportsgatan, och när vi hade tagit den, så började vi dra fingerkrok och askjuta kuoge, och sen slog han mig i golfvet, och då ville jag ha igen min mössa, men jag får ödmjukast anhålla att nådig polismästaren ej bryr sig om dethär, för nu ä vi goda vänner och för resten var de bara drift. Domaren: Men i rapporten står, att du erhållit en svårare svullnad vid ikullslagningen. Pettersson: Åh, hr domstol, det blef bara en liten knöl, en liten kula, hela saken va inte värd två styfver, Utslag i målet afkunnades bärefter och enär Pettersson ej förde någon ansvarstalan mot Grönander, afskrefs målet, efter hvilket besluts afkunnande de begge vännerna aflägsnade sig, alldraödmjukast tackande för nådigt straff. Menniskan från Bldön vid Australlom, som härstädes förevisats en längre tid och för hvars märkvärdigHet puffats mycket i tidningsanvonser och å affischer, är ingalunda den han utgifvits för, utan en matros från franska ön Bourbon, med namnet Francois Magn6å. På gifven anledning voro nemligen förevisaren, franske akrobaten Levasseur, och hans hustru i dag uppkallade till poliskammaren, der de fingo förete sitt pass, hvilket till en del bestyrkte sistnämnda förhållande. Monsieur och madame Levasseur uppgåtvo derjemte, rörande ifrågavarande peson, den de sade sig känna endast efter hans egna berättelser, att åe träffat honom i Havre, att han vore omkring 35 år gammal samt att de i 8 år rest omkring med honom i Frankrike, Italien Tyskland, Ryssland och Finland, i hvilket sednare land de dock icke gjort någon lycka, hvarför de snart nog begifvit sig hitöfver. I anledning af ett rykte att han i Åbo skulle blifvit tvättad och befunnen lik en vanlig nienniska, påstodo de att såväl hans färg som hår voro naturliga samt att han blifvit i detta hänseende vederbörligen undersökt både i Venedig och Wien. Hr Levasseur förständigades att om han fortfarande ville förevisa mannen, icke såsom hittills ha några missledande uppgifter om hans nationalitet, 0. 8. V. Dronkvad. En jernbärare vid namn Ander Andersson, drupknade julatftonen på qvällen, då ban skulle från Blasiebolmen till Ladugårdslandet gå öfver isen på Nybroviken och kom till andra stranden, hvarest det var Jandlöst. En kamrat, som befann sig i hans sällskap och sökte bjelpa honom, föll äfvenledes i vattnet, men förmådde rädda sig på några. i sjön liggande stockar, der han fick qvarsitta tills långt efter midnatt, innan han lyckades komma i land, Anders Anderssons döda kropp är medelst draggning upptagen. — Julbrasa på Börstrandssjön. Annandag jul på aftonen hade en hop pojkar tagit sig det orådet före, att på Rörstrandssjön göra upp en större eld på isen. Som bränsle använde de 12 st. tjärtunnor, dels tomma, dels fyllda, och 3 st. större korgar, fyllda med nöthår, hvilket allt de tillgripit från ett garfveri på Kungsholmen. Härmed nöjde de sig dock icke, utan gingo så långt i djerfhet, att de från en badsump vid Grubbens Gärde släpade en der fastgjord båt och ett större fat af ek, som de äfven påträffade i grannskapet, ut på isen. hvarefter de lånade sig en yxa och högg sönder äl båten som tomfatet. Bålet ökades än ytter