Dagens Nyheter – 29 december 1866, sida 2

nöd och fattigdom, det ständiga eländet, det verkliga behofvet och det at lättsinne sjelfförvållade betrycket. Betrakta t. ex. denne af år och bekymmer lutande gubbe! Hvilket vackert hufvud och hvilka ädla drag! Han har nyss pantsatt det enda minne han eger efter salig kungen, nemligen en guldmedalj. I nästa månad, när gubben får qvartalet på sin lilla pension, löser han säkert ut deu i.en, för att åter i slutet på det qvartalet förnya samma experiment. Icke trodde väl han i sina välmaktsdegar, då ban erhöll detta vädermäle af kunglig nåd, att det en gång skulle få vandra till assistansen, Se den unga qvinnen der borta med ett helt säkert för några få år sedan vackert ansigte, nu förstördt af laster och utsväfnivgar! Trots det nästan fräcka leendet se vi dock, att det är sista resursen hon nu tillgriper. Eller den fattige arbetaren, som förer hit sina verktyg; för närvarande kan han icke göra något bruk af dem; ty arbete har saknats i öfver åtta dagar, men han måste lefva, barnen ropa på bröd, och mjölkmagasinet nekar att längre sälja på kredit. Se der, läsare, några taflor ur fattigdomens lif! Men låtom oss äfven kosta en blick innanför luckorna; det torde heller icke sakna intresse, Här råder en verksarahet så stor, att maken ej finnes i något annat verk, och man kan ej gerna göra sig något klart begrepp derom förr, än man med egna ögon sett den. Vi gå genom lösningen (utlösningsrummtet) i den s. k: verkliga expeditionen, efter att först hafva passerat alla tjufvars fast, polisombudet vid sin pulpet. Här träffa vi nu begge värderingsmän