Dagens Nyheter – 15 december 1866, sida 2

Uppträdet har utan tvifvel synnerligen roat historie-skrifvarne, ty sällan har man lärt känna en komedi, hvari intrigen varit skickligare anlagd och upplösningen mera oförutsedd. Då man läser vår tids historia, skrifven af våra samtida, kommer man på den tanken att historien till en viss grad är blott en dikt. Men å andra sidan tima ofta i verkligheten så osannolika händelser, att icke ens romanförfattaren med sin lifliga fantasi kan uttänka någonting deremot svarande; och en sådan är just den, hvarom vi nu ämna tala. Aldrig har väl lyckans bjul, som vänder sig så hastigt, åstadkommit en fullkomligare -omstörtning: Dock, för att lugna våra läsare, må vi framför allt skynda oss att upplysa, det vi icke ämna utgifva en ny upplaga af ett kapitel i franska historien, som hela verlden förut känner; det är här endast fråga om en liten episod, som står i ett visst samband med legenden om den förtrollade dryckesskålen. Vi vilja, så att säga, rita några fantasibilder uti mariginalen a! en sida i historien: Emellertid är det nödvändist, för att förstå den berättelse som följer, att man ihågkommer, det kardinalen efter den lyckliga utgången af la Rochelles belägring, hvarvid han personligen förde befälet, blifvit enväldig i Frankrike. Vid de tillfällen då ban var vid gladt lynne — i allmänhet händer det sällan att en sådan diplomat som han är fallen för frispråkighet — plägade han för sina vänner skryta öfver att han inta git denna upproriska stad, ehuru han haft att kämpa mot icke mindre än tre konungar, nem. ligen Englands, Spaniens och Frankrikes. Men, tillade ban, den som tillskyndat mig de stör