Dagens Nyheter – 6 december 1866, sida 1

löshet och outsäglig förtviflan afspeglade sig i hans förvirrade blickar. Samlande sina sista krafter, stödde han sig mot golfvet och framtog med den andra en pistol samt gaf eld; Kulan träffade bans kusin i sidan: Allt detta skedde så plötsligt och oväntadt, att ingen kom sig för med att förhindra det svarta nidingsdådet. Hvarken en suck eller en åtbörd lät mördaren ana att han träffat målet; Redmond satte helt kallblodigt sin fot mot hans bröst och betraktade honom med en lugn, triumferande min, tills dess den sista lifsgnistan slocknat. Ulic Blakes död var hans lefnad värdig: ingen bön kom öfver hans läppar; hans sista blick uttryckte hat, hans sista ord var en förbannelse. — Tack vare helgonen; derför att de vakade öfver ONeil! utropade en af männen. Den föraktlige lönnmördarens kula har icke träffat er. — Emellertid var det nedrigt gjordt af skurken att skjuta på ers nåd; sedan ers nåd nedlåtit sig till att döda honom på ett så ridderligt sätt. Baroneten — ty efter Patriks död tillkom denna titel lagligen vår hjeltes fader — vecklade och skulle utan tvifvel ba fallit omkull, så vida icke en person hållit honom uppe. — Vel ve! ropade flera bland de närvarande. Den uslingen har ändock, när allt kommer omkring, träffat ers nåd. Fader Karoolan och hushållerskan inträdde nu i salen. Den värdige presten hade förgäfves bedt sin fordne lärjunge att låta Ulic Blake drabbas af