Dagens Nyheter – 4 december 1866, sida 2

förbandets anläggande, och sedan hon kommit till ans, berättade hon att hennes man med en soppskål tillfogat henne slaget i hufvudet och med knytnäfvarne och en kopparpanna de blånader hon hade på öfriga delar af kroppen. : Dyra oqvädinsord, En f. d. dräng vid namn Larsson dömdes i går vid polisdomstolen, att för oqvädinsord till poliskonstaplar under deras tjensteutöfning plikta 235 rdr. Då Larsson saknade medel, blefvo böterna förvandlade till 5 dygns vatten och bröd. Sabbatsbrett. En skrädderiarbetare, Norman, hade i dag 3 dagar sedan, låtit instämma en arbetskarl — Isac Jonsson, derför att denne på blanka söndagsförmiddagen, å Stortorget, då N: såsom åskådare betraktat och åhört ett uppträde emellan nämnde J. och några fremmande personer, tilldelat N. ett slag öfver ögonen, med den påföljd att ansigtets öfre del erkållit ett negerlikt utseende. Sedan anklagelsens riktighet blifvit erkänd, dömdes Jonsson i lördags att för våld mot person å allmän plats under sabbat plikta 50 rdr och för fylleri 5 rdr. J., som sade sig ej vara stadd vid kassa, insattes på 3 dygns vatten och bröd. Ozämja melan stadsbud. Ett stadsbud vid namn Rasmus Olsön hade för en tid sedan låtit instämma ett annat stadsbud, med namnet Andreas Olsån, derför att den sednare skulle vid tvenne olika tillfällen, öfverfallit och slagit honom. Utslagi målet föll i lördags, dervid Andreas Olsten, mot hvilken endast blifvit ledt i bevis att han å Ladugårdslandstorget omkullskuffat Rasmus, dömdes att derför plikta 25 rdr och ersätta tvenne å hans sida hörde vitnen med hvardera 1: 50. Rasmus 0.,som å sin sida äfven låtit höra tvenne vitnen, dömdes att ersätta deras uppkallande med 3 rår. Rädkusriättsn. Anklagelse för mened m. m. Å rådhusrättens sjette afdelning fortsattes förliden lördag ransakningen med förre snickaremästaren J. P. Pettersson, anklagad af landtbrukaren J. P. Lundqvist för mened m. m. Lundqvist åtföljdes nu liksom förra gången af notarien P. A. Synnerberg, i egenskap af rättegångsbiträde, och blef Pettersson från häktet förehemtad. Sedan justering af protokollet från föregående rättegångsdag egt rum, fick Petterssons minderårige gosse skrifva det å Petterssons sida hörda vitnet C. J. A. Jonssons namnteckning, dervid denne höll handen å pennan, och befanns denna namnteckning lika med den å handlingarne tecknade. Härefter angaf Pettersson bestämdt det å Lundqvists sida hörda vitnet N. F. Jonsson attha vitnat falskt. Å Petterssons sida hördes ett par personer, hvilka bland annat intygade, att namnteckningarne å dokumenterna voro skrifna med samma bläck. Vitnet N. F. Jonsson har uppgifvit, att namnteckningarne å de olika dokumenterna skulle skrifvits med olika bläck. Ett i de minsta detalj gående förhör hölls härefter med de båda stridiga vitnena, dervid vitnet C. A. Jonsson nu liksom förra gången yttrade sig redigt och bestämdt, hvaremot N. F. Jonsson var ostadig i sina uppgifter. Efter slutad ransakning begärde Pettersson på grund af den bevisning han åstadkommit i målet att blifva ställd på fri fot, hvilket bifölls af rätten efter en längre öfverläggning, och förelades vitnet N. F. Jonsson att inställa sig hos sin själasörjare, för att undervisas om edens vigt och vådan af mened. Målet uppsköts till den 15 dennes; Lundqvist ålades inställelse vid 20 rdrs vite, och Pettersson skulle komma tillstädes vid hemtningsäfventyr. Landsorten. En tjafaktig kolportör. Den 23 nov. inställdes vid Trögds häradsrätt å Litslena gästgifvaregård en fånge, som i Östersta by Kungshusby socken, en natt under förliden september månad begått inbrottsstöld af diverse guld och silfver-effekter, äfvensom af en mängd qvinnsklädespersedlar. Fången, en mustacherad, artig, yngre person, med ett på en gång slipadt och skenheligt framställningssätt, hade under nu förflutne sommar varit antagen som arbetare hos en skräddare i Lillkyrka, derunder han genom ett utsökt fromleri innätslat sig och formerat intimare bekantskap med åtskillige i trakten boende, af läsare varmt intagne personer, ett förtroende som till och med pgätt så långt, att han på ett ställe, under husbondfolkets afresa till Upsala marknad, uppdrogs att för tjufvar och fridstörare bevaka desses hem, och en hemmavarande dotter, med hvilken han sökt ingå närmare förening och gifvit skänker. Häktad i Westerås, såsom innehafvare af det stulna efterlysta godset, ville han icke medgifva sig sjelf hafva begått stölden, ehuru då, såsom han uttryckte sig, han icke kunde ställa man för sig, han underkastade sig det straff, som honom för nämnde stöld kunde ådömas. Efter egen uppgift skulle han vara född i Gunnarskogs socken i Wermland, der numera aflidne fadren varit bruksförvaltare med namnet Ullström. Fången hade inlärt skrädderiyrket, med hvilket han fortfarit några år, tills han under namnet Tinör intogs uti en i Christdala, men sedermera till Hvetlanda i Småland flyttad missionsskola, derifrån han som kolportör utgått, och som sådan under de sista 2 åren predikat i de flesta län inom Sverige, äfvensom inom hela Norge, med hufvudstation i Stavanger. Ransakniogen med denne gynnare, hvars uppträdande som sanningens och ljusets apostel inom många landamären lemnar ett ytterligare bidrag till de s. k. läsarnes historia, skulle, för närmare kontrollerande af hans uppdukade berättelser, uppskjutas till 21 i denna månad.