Dagens Nyheter – 4 december 1866, sida 2

— Detta är icke generalen, utropade den sårade. — Stackars yngling! Hans förstånd har blifvit oredigt, yttrade major Strange. — Tala, min herre, fortfor den unge mannen, i det ban vände sig till den förmente generalen; vädjande till er ära, anhåller jag ait ni säger hvem ni är. — Jag är en person, som vågat lifvet, för att rädda den siste af ätten ONeil från det olycksöde, som en fiende till hans familj velat bereda honom, svarade den okände lugn. Jag har blifvit upptäckt tidigare, än jag förmodat; men det gör ingenting, eftersom den, hvilkens namn och rang jag antagit, nu är försatt i frihet. oo— Död och helvete! ropade Flood. Ni är således en bedragare. Bravo, min gosse! Ni har kokat en smaklig soppa åt er. Graham lärer ej underlåta att med det snaraste förpassa er till evigheten. — Ah! jag tror icke det skall blifva honom så lätt att utföra sin afsigt i detta afseende, yttrade den namnlöse. Den skurken har flytt till Burna, och innan ban hinner tillbaka, har : : : — Ofverste Grahams enskilda angelägenheter angå icke oss, afbröt honom major Strange: Min pligt bjuder mig att genast låta arrestera er. — Men jag försätter honom på fri fot igen; sade en lugn, sträng röst. Officerarne sågo sig om och blefvo varse en herre; klädd i en enkel, civil drägt: Denne herre var åtföljd af en ung dam och fader Karoolan. De hade alla tre inträdt irummet, utan att blifva bemärkta, medan major Strange yttrade de ord, vi härofvan återgifvit.