Dagens Nyheter – 1 december 1866, sida 2

sig åt nästa morgon, då han hoppades återse den: Redan tidigare än vanligt gick han till sitt arbete, men var myeket mindre flitig och upplyfte ofta hufvudet för att spana efter den sköna. Han hade icke förgäfves sett sig så flitigt omkring: I sällskap med andra bondqvinnor gick flickan följande morgon tätt förbi honom utan att likväl bemärka honom: Huru gerna skulle han icke hafva tilltalat henne för att längre få njuta af den sköna anblicken! Men hvad kunde han väl säga henne; under hvilken förevändning tilltala henne? För första gången kände han nu, sedan han sett denna flicka, sitt hjerta häftigt slå; endast önskan att lära känna henne lifvade honom. Dertill var dock föga hopp, emedan hon aldrig gick ensam, utan alltid i sällskap med andra bondqvinnor. Hans önskan uppfylldes dock genom en lycklig tillfällighet. Efter solnedgången, just då Bernadotte skulle sluta sitt dagsarbete, såg han en bondflicka komma uppför berget med den tomma korgen på hufvudet och sitt arbete i handen. Han trodde väl icke i början sina ögon; men stannade dock.:. och det var i sanning ingen synvilla, ty det var hon, den efterlängtade sköna. Snart hade hon uppnått honom och i det hon gick förbi honom sade hon helt obesväradt med sin barnsliga stämma: Buona Sera Evviva Siore. Soldaten, som snart skulle vinna marskalken och en tron, tvekade ett ögonblick; — ty hjertat är icke alltid lika djerft; som armen är tapper:.. emellertid var snart ett samtal med den älskliga flickan i gång. Han ledsagade henne till byn Cardo; belägen på ett