Dagens Nyheter – 30 november 1866, sida 2

Dödsfall. Gavarni, den ryktbare franske tecknaren, hvars fina crayon återgifvit så många olika, för slående sanniftg och fulländning utmärkta typer ur franska samhällslifvet, afled i Paris den 23 nov. 65 år gammal. Allumingtiomem på S:t Markus-platsemn i Venedig, en afton under Viktor Emanuels dervaro, beskrifves af en korrespondent på följande sätt: Hela platsen var såsom en trädgård af eld. Der voro tolf träd i tvenne rader mellan katedralen och det kungliga palatsets fasad. Dessa träds kronor oro öfversållade med massor af röda och hvita rosor, och från dessa ofantliga buketter nedhängde och uppsköto klasar af hvita hyacinter med en strålande stjerna öfver hvar och en af dem. Ilinia, mellan dessa i ordets egentliga bemärkelse lysande träd, stodo trenne något mindre, hvilka buro frukter, sådane som säkerligen icke funnos i Heszperidernas trädgårdar. Dessa trädkronor voro fullsatte med äpplen, päron och persikor, från hvilka ljus utströmmade öfver de rundtikring placerade musikkårerna. Vegetationen på sidorna var fullt värdig det bländande midtelpartiet. Rundtomkring de trenne sidor af torget, hvilka omgifvas af arkader, löpte i jemnhöjd med balkongerna en rad af trefärgade små lampor, under det att på de öfre hvalfbågarnes spetsar glimmade en afbruten men likvisst fortlöpande linia af starkare strålande ljus. Mellan dessa två girlander, på det fält af de torget omgifvande byggnaderna, som består af skulpterad marmor, var hvartannat fönster doldt bakom en transparang, som antingen framställde begynnelsebokstäfverna till Viktor Emanuels namn eller hans vapensköld, med kunglig krona öfver och lagerqvistar inunder, — alla dessa tillsarsmans bildande en rad af femtio medaljonger, infattade i gnistrande rubiner, diamanter och smaragder, burna af de offentliga byggnaderna såsom deras juveler för aftonen. Arkaderna under balkongerna voro prydda med en dub5el rad af lysande löfverk, som i smakfulla festoner lindade sig kring pelarne. Från spetsen af hvarje hvalfbåge nedhängde en lysande liljekonvalj. Lägsta ljuspartiet var under akaderna. med deras garnityr af eleganta bodar och kafter, hvilka voro ett enda ljushaf. Mellan hvarje par af entre sol-fönsternas balkonger sutto tvenne korslagda flaggor, och balkongerna voro bebängde med brokiga mattor, gardiner, sidentapeter o. s. v. De hvardagliga gatlyktorna, hvilka springa ut från kolonnaden och upplysa platsen under vanliga omständigheter, brunno äfven de, troligen af förargelse öfver att ingen observerade dem. S:t Markus-platsens fjerde sida intages af den herrliga katedralens front. Att söka beskrifva det storartade intrycket af denna oerhörda praktbyggnads i eld och lågor strålande front, med dess kolonnader af porfyr, jaspis och dyrbara marmorsorter, dess portalers sylldene mosaik-fält, omgifna af gnistrande, bågformiga diademer af ädla stenar, — allt af eld, — med Lysippi fyra hästar, hvilka syntes färdige att rusa fram) flammande af eld, och det bevingade lejonet öfver galleriet — det skulle vara fåfängt! Det är, som man vet, genom att illuminera ytterlinierna på portaler, hvalfbågar och nischer, som man framställer dessa lysande infattningar för statyer, målningar, pelare, eller hvad som helst, som finnes derinom. Man föreställe sig nu, om man kan cch vill, den magiska verkan, som återskenet af dessa Jjusmassor utöfvade i: denna verld af spets-skulptnr, ädla stenar, briljanta mosaiker. massor af kolonnader, guld, brons, glas, — ett harmoniskt artistiskt kaos: S:t Markus-kyrkans fasad. Det var ett sublimt skådespel, hvaraf minnet sent skall förgå! Sista länken i den kedja af fester af offentlig och enskild natur, hvilka egde rum i Venedig under konung Viktor Emanuels dervaro, var en bal, som grefvinnan och grefven Papadopoli gaf för societeten i Venedig och de fremlia ngar af rang, hvilka för tillfället uppehöllo sig i staden. Balen egde rum i Tolentinis trädgård, hvilken för tillfället blifvit omskapad till en provisionel balsalong. Familjen Papadopolis tillhörde nemligen deras antal, hvilka varit utsatte för Österrikes förföljelser. Familjen var landsflyktig och deras palats hade tagits i beslag och förvandlats till en barrack för kroater, då befrielsens timma slog. Under dessa omständigheter kan man tänka sig, hvad det Me .