Dagens Nyheter – 30 november 1866, sida 2

tydliga summa, ban betingat sig i belöning för sina nedriga handlingar. Han intygade med ed icke allepast att brefven voro skrifna af vår hjelte, utan att han sjelf blifvit af denne skickad från Paris, för att utföra de instruktioner, de innehöllo: — Har ni skrifvit detta? frågade skurken, i det han räckte fram ett bref, hvilket var adresseradt till fader Karoolan, men aldrig hade kommit denne tillhanda. En soldat lemnade det åt Redmond, hvilken kände igen detsamma, så snart han hade kastat en blick derpå. — Jemför detta med de andra, mina herrar, ropade Jorrocks med ett triumferande leende; och dömen sedan sjelfva. Brefvet gick ur hand i hand, till dess att alla rättsledamöterna sett detsamma: MHandstilen var så lik den, hvarmed de såsom bevis på fångens brottslighet upplästa brefven voro skrifna, att många, som förut icke riktigt vetat hvad de skulle tro, blefvo fullt öfvertygade om att Redmond var hvad han beskylldes för att vara — en farlig upprorsstiftare. Förgäfves uppläste löjtnant Chells den skrifvelse han erhållit från Arthur Ponsonby. Lika liten verkan gjorde den anklagades väl sagda försvarstal. För att icke genom en alltför omständlig skildring af det pinsamma uppträdet trötta våra läsare, nämna vi endast att Redmond ONeil blef förklarad skyldig och dömd till döden. Phelim Cassiday blef deremot frikänd: — Jag tackar er, mina herrar, sade vår hjelte med mycket lugn; att ni skonat min stackars trogne fosterbroders lif, Må den nåd, ni be