Dagens Nyheter – 30 november 1866, sida 2

visat honom, försona den orättvisa, som ni begå genom att utgjuta mitt blod! Han gjorde en kall och stel bugning för sina domare samt omfamnade Phelim, hvilken af häpnad och förskräckelse var alldeles utom sig: — Samvetslösa menniskor! utropade omsider denne. Vilja fni beröfva en oskyldig man lifvet? Vilja ni utgjuta det ädlaste blod i Irland — mörda den siste af sin ätt? Finnes då ingen blygsel, ingen hederskänsla qvar i era kalla bjertan? Om han är brottslig, så är jag det i ännu högre grad. Låtom oss åtminstone dö tillsammans! — Lugna er, Phelim, sade Redmond: Ni måste lefva för att hämnas mig och trösta den olyckliga, hvilkens glädje dör med mig. — Jag skall göra ännu mera, svarade hans fosterbroder med passionerad häftighet. Ulic Blake skall icke länge fröjda sig öfver sin seger! — Låt honom straffas af sitt eget samvete: Du kan vara öfvertygad om att han får dyrt nog umgälla det onda han tillfogat mig: Som domen skulle verkställas den följande dagen : tidigt på morgonen, blef fången genast återförd till fängelset; Phelim fick tillåtelse af majoren att göra honom sällskap. Klockan var sex på qvällen, när domen filldes. Innan hon ännu slagit half sju voro förloppet och resultatet af ransakningen kända öfver hela staden Galway. (Forts.)