Dagens Nyheter – 29 november 1866, sida 1

es EEE————— Ett program för riksdagen. I den stund, då adelsoch prestväldet föll ned från sin med blod och ränker vunna tron, och åtminstone en del af folket — männen med 1100 rdrs inkomst eller 1,000 rdrs fastighet — fingo lika rätt att deltaga i vården afsina egna och öfriga samhällsmedlemmars gemensamma angelägenheter — i den stunden vaknade med förnyad styrka hoppet, såväl hos desse, som hos de ännu politiskt rättslöse, att de skulle genom det nya statsskicket vinna rättelse af många sociala och borgerliga missförhållanden, hvilka förskrifva sig från feodalismens och allenastyrandets tider. Det är isynnerhet allmogen — det vill säga tre fjerdedelar af Sverges folk — som suckar efter frigörelse från de bördor, embetsmännen och städernas invånare under århundradenas lopp lagt uppå dem. Allmogen har oupphörligtklagat öfver dem. Under frihetstiden ingaf den många gånger till medstånden och konungamakten sina särskilta besvära, och när konungamakten eller medstånden ville köpa allmogens röster för något särskilt, för dem angeläget ändamål, medgåfvo de någon lindring i de öfverklagade besvärenw, dock alltid väl vaktande sig att gå till grunden med det onda och införa lika beskattningsförhållande för alla samhällsklasser: — Efter 1809 har allmogen, genom sina ombud, vid hvarje riksdag väckt dels enstaka och dels gemensamma motioner om grundskatternas lika fördelande på allt slags jord eller deras aflösnivg om befrielse från skjutsningsskyldigheten, om vägunderhållets jemnare fördelande o. 8. v. Annu stå dock dessa orättvisor qvar, och somliga jordbrukare äro annorlunda och mera beskattade än andra, och hafva en mängd natura-prestationer och servituter.att utgöra, som blifva en drygare beskattning år efter år och som ställa bonden i vissa fall på samma ståndpunkt i förhållande till samhället, som den, hvarå fordom trälen befann sig till sin godsherre: Suckan efter befrielse går som en melankolisk susning genom skogar, öfver slätter, på bergen och i dalarne, från yttersta norden till Skånes spets. Tonerna äro obestämda: Den mannen som samlar upp alla dessa toner och lägger fram dem i en fullständig, helgjuten klagan för den svenska riksdagen — han skall blifva helsad af Sverges allmoge såsom dess Messias. Under afvaktan på mannen som komma skall och som görat skall; bör man icke försumma att samla upp de spridda klagomålen från orterna och bringa dem till andra orters kännedom, så att åtminstone grunderna till en enstämmig formulering må vara för handen. I denna afsigt meddela vi följande redogörelse för ett märkligt möte, som den nyvalde riksdagsmannen för Nordals härad å Dalsland; hr G. von Proschwitz, höll vid Rostocks helsobrunn den 29 okt; med ett antal af sina kommittenter, för att öfverlägga med dem i sådana frågor, hvilka kunna anses blifva föremål för den blifvande riksdagens uppmärksamhet. Den nye riksdagsmannen: för Sundals härad, Daniel Isaksson, var äfven närvarande. Onskligt vore att riksdagsmännen, hvar i sin ort, inbjöde till sådana möten: Följande frågor framställdes och besvarades: 1. Anser mötet, att en serskild uppmaning bör framställas till riksdagsmannen, att, hvad på honom ankommer, söka befrämja och befästa rikets grundlagar samt iakttaga all möjlig sparsamhet och urskiljning i anslagsväg, der icke oundgängliga behof äro nödvändiga? Bifölls enhälligt. — Riksdagsmannen lofvade efter bästa förmåga medverka till det nya statsskickets