Dagens Nyheter – 28 november 1866, sida 2

maras blod flyter i hans ådror. Han tillhör verkligen den gamla stammen, som nu är på väg att utdö med honom. Han älskar sitt fädernesland och är de fattiges vän. Ellens bleka kinder och tårfyllda ögon talade lika varmt för Redmond, som hennes moders tunga, och hundrade röster ropade: — Förr offra vi våra lif än vi tillåta att något ondt tillfogas den siste ONeill Sådan var folkets sinnesstämning, när Jorrocks, hvilken så fort som möjligt ville återkomma till hålan, försökte obemärkt passera torget: Ellen kände genast igen honom och hviskade till sin mor, i det hon pekade på honom: — Se der Shawn MCaul, spionen, angifvaren — Se dit! utropade Katty: Der går den man, som efterrapat Redmond ONeils handstil och uppeggat baroniet Murloughs arbetare till uppror! En hop menniskor började redan samla sig omkring Jorrocks: — Ni misstager er, min goda fru, ropade han. Jag har visst icke.:: Skurken fick icke tala till punkt. Katty afbröt honom genom ett ljudligt anskri; Ar hade förgått, sedan hon såg honom sista gången; dock hade hon hans anletsdrag i friskt minne: — Det är han, utbrast hon: Han är samme bof; som ville taga den unge herrn af daga; när denne ännu var ett nyfödt barn och jag vakade öfver honom i det rum, der hans morlåg död. — Detta är icke sannt, stammade Jorrocks. Jag vet icke hvad ni menar; Antingen är ni tokig eller drömmer ni.