Dagens Nyheter – 28 november 1866, sida 2

studera engelska språket under föregifvande, att han ämnade under expositionstiden draga alla engelsmän, som då hitväntades, till sin lokal. På de sista sex månaderna lär han ha undvikit att göra några utbetalningar, genom att acceptera vexlar, hvilkas förfallotid dock visligen ställdes på en dato, som inträffade efter hans affärd. Ilan lärer äfven upplånat betydliga summor. För sin egen och sin frus ekipering påståg han ha sörjt på allrabästa sätt genom att hos skräddare, skomakare, kramhandlare körsnärer: lärftskramhandlare m. fl. på räkning taga en mängd kläder af dyrbaraste slag. Om sättet huru detta tillgått kripglöpa i staden pikanta berättelser, för hvilkas riktighet i alla detaljer berättarne vanligen icke vilja gå i full borgen. Man säger t. ex. att Enbom hade följande samtal med en af våra förnämligare skräddare: — Jag skulle ha mig en svart frack ty jag måste resa på ett bröllop i Strengnästrakten. — Jaha, jag ekall ta mått genast. Måttagningen skedde. Derefter tillade skräddarmästaren: — Hr Enbom får lof att ba väst och byxor till fracken. — Nej, det blir alldeles för dyrt; det är ej sådana tider. — Ack, hvad gör det hr E., som förtjenar så mycket pengar! — Javisst, — men man måste vara sparsam och tänka på framtiden... — Men jag försäkrar, att det alldeles inte går an att komma med en gammal väst och gamla byxor till en ny frack; — det skulle just se utför en stockholmare, det! — Ja, men jag går heldre i gamla kläder, som jag betalt, än i nya, som äro obetalda; det är min regel. — Gud bevars, det är mycket rätt, mycket aktningsvärdt — men jag skickar hem väst och byxor i alla falll — — Nå, efter herrn nödvändigt vill det, så..... En annan scen tilldrager sig hos en bundtmakare: Frun är derinne för att handla ett tarfligt pelsfoder, ty hon skall resa — till ett bröllop i Strengnäs. Bundtmakaren söker öfvertala henne att köpa en dyrbarare pels. Frun säger: Nej — det är alldeles för dyrt — och när bundtmakaren är mycket enträgen, invänder hon slutligen: det törs jag aldrig tala vid min man om. — Det skall jag göra, svarade den artige bundtmakaren. Och hr Enbom var en god äkta man, han lät öfvertala sig, frun fick pelsen och reste, men, som sagdt, icke till Strengnäsg. Nu ha åtskilliga af Enboms borgenärer hos rådbusrätten begärt hans försättande i konkurs, och kommer han att allmänneligen efterlysas; men om det är sannt, hvad sista dagarna berättats, eller att E. redan afrest från Liverpool till Amerika, så lärer denna åtgärd bli utan resu!tat. Frikostighet. Handlanden 5. T. Ahrenberg i Göteborg, som nyligen skänkt 1,500 rdr som bidrag till uppbyggande af et läkareboställe på Inland, har i dessa dagar ökat denna summa med ytterligare 1,500 rdr. Dessutom har hr A. skänkt 5,000 rdr som anslag till sänkning af backarne mellan Kongelf och Kyrkeby på Inland. Ångrande tjäfvar. Den fruntimmerskappa, som på eftersommaren bortstals från flaggskepparen Rehnström uti hans bostad å kastellholmen; blef i förrgår återlemnad, på det sätt, att den lades uti trappuppgången till hans bostad kl. 2, till 3 på morgonen. v——