Dagens Nyheter – 27 november 1866, sida 2

BRödkvusriätten. Katolska kyrktornets fall. Rörande denna sorgliga olycka hölls vid rådhusrättens sjette afdelning förliden lördag ytterligare ransakning, hvarvid inställde sig å kärande sidan, förutom verkgesällen Lemcke, sex personer, hvilka å byggmästaren Laschinger yrkade ersättningsanspråk. Rörande denne sednare upplystes det att han lemnat riket, hvarthän vet man icke, det tros till Amerika. Beträffande ersättningsfrågan rådde ordföranden kärandena att vända sig till underståthållaren, emedan denne lär innehbafva en fond, bildad i ändamål att understödja de vid olyckstillfället och till följd deraf aflidnas och skadades närmaste slägtingar och anförvandter. Allmänna åklagaren begärde del af handlingarne i målet för att afge de påståenden, hvartill han kan finna sig föranlåten, till följd hvaraf målet uppsköts. En häktad menedare., Vi ha förut under denna rubrik meddelat korta referater om ett mål, rörande häktade snickaremästaren J. P. Petterson. Som våra läsare torde erinra sig instämde nämnde P. förre landtbrukaren Lundqvist med yrkande, att denne måtte stånda laga ansvar derföre, att han om P. skulle fällt ärekränkande beskyllningar. På grund af ett vitnes, N. F. Jonssons berättelse tog saken den för P. obehagliga vändningen, att P. förklarades skyldig träda i häkte. I lördags förekom rörande denna sak ett serdeles märkligt vitnesförhör, som giterligare ökat det uppseende, detta mål förut väckt. Vi meddela efter A. B. härom följande: Då målet, som först företogs fram på eftermiddagen, påropades, inställde sig förre landtbrukaren Lundqvist, åtföljd af sitt rättegångsbiträde, notarien P. A. Synnerberg, och blef Petterson från häktet upphemtad. rotokollet från förra rättegångsdagen upplästes och justerades. För att kunna förstå det följande, torde vara nödigt att upplysa, att N. F. Jonsson, hvilken, såsom förut nämndt är, åberopats å Lundqvists sida, hörts derom, att han skulle bevitnat ett köpekontrakt och en revers, med hvilken Pettersson tagit befattning. Jonsson har nemligen uppgifvit, att han för en längre tid sedan passerat förbi snickaremästaren Petterssons bostad vid Norra Tullportsgatan, då han af Pettersson, som stått i porten, uppmanats att följa denne upp. Derstädes hade en snickaremästare vid namn Gelin och en restauratör vid namn Lagerqvist varit tillstädes, och hade emellan dessa någon uppgörelse om ett egendomsköp egt rum. Det är de till detta köp hörande handlingar, hvilka Jonsson påstår sig hafva bevitnat. Men han säger sig derunder endast hafva skrifvit tillnamnet Jonsson, men ej tecknat de framför Jonsson stående bokstäfverna C. J. A.c, hvilka icke heller utgöra initialerna till hans förnamn. Dessa äro, såsom här ofvan sagts, N. F.e Nämnde Jonsson har under afgifvande af sitt vitnesmål visat mindre redighet. Han tyckes vara döf, ty han håller ständigt handen för örat vid domarens tilltal och är särdeles häftig i sina åtbörder och sina svar. Då han första gången uppträdde och afgaf sitt vitnesmål, påstod Petterson, att denne Jonsson aldrig bevitnat de ifrågavarande dokumenterna, utan vore den som bevitnat dem en helt anvan person, som hade till törmamn C. J. A. — Petterson trodde sig då äfven kunna framskaffa rätta mannen, för att styrka sin oskuld och bevisa, att det å motpartiets sida åberopade vitnet icke talat ganning. Ryktet om att den Jonsson, hvilken Pettersson uppgifvit vara rätta mannen, nu hade anträffats och vore tillstädes i rättens förmak, spände allas uppmärksamhet på hvad som skulle inträffa, och detta intresse ökades, då de af Pettersson åberopade vitnen, bland dem en person med namnet C. J. A. Jonsson förekallades. Han fick ensam stanna inne och Lundqvists rättegångsbiträde, notarien Synnerberg, begärde att genast få ett par frågor ställda på honom. Jonsson tillfrågades nemligen, om han kunde skrifva, hvartill han svarade nejs, och på ytterligare fråga om han kunde läsa skrifvet, besvarades äfven denna nekande. Det hemlighetsfulla i saken ökades ännu mer enom dessa svar, men domaren afböjde för tilllet alla vidare frågor af notarien Synnerberg, och sistnämnde Jonsson fick tillsvidare afträda jemte de öfriga vitnena, hvarefter Lundqvist uppmanades redogöra för de ifrågavarande köpeafhandlingarne. Den N. F. Jonsson, som hörts å hans sida, förekallades för att åhöra föreläsandet af sin vitnesberättelse ur protokollet. Han vidblef att denna var sann, påstående sig under de ifrågavarande dokumenterna hafva skrifvit tillnamnet Jonsson, men ej de framför tillnamnet tecknade initialerna C. J. A. Gjord uppmärksam på att han å de båda dokumenterna skrifvit namnet Jonsson olika, så att han på den ena handlingen stafvat detta med h, svarade Jonsson härtill, att han stundom skref sitt namn olika. Som han ej syntes redig, hvilket notarien Synnerberg och Lundqvist också sökte göra troligt, genom att påstå det Petterssons vänner skulle trakterat vitnet med bränvin, fick vitnet aflägsna sig och begaf sig ut i förmaket, der han tillsades att .qvarstanna. På notarien Synnerbergs begäran fick Pettersson, som ej förut under rättens förhandlingar varit i tillfälle att se det af honom åberopade vitnet Jonsson, redogöra för dennes utseende m. m: Pettersson sade sig icke så noga minnas hur denne Jonsson såg ut, men han ville erinra sig, att han var en ljuslätt karl, något kortare till växten än Pettersson sjelf. Detta signalement slog dock ej in, ty ifrågavarande Jonsson hade stort, i mörkt stötande skägg, såvidt referenten vid ljusskenet kunde se, och var något längre än Pettersson.