Dagens Nyheter – 27 november 1866, sida 2

— Säg då åt honom.att han yttrar ännu ett ord, sade gumman; jag skulle gerna vilja höra hans röst. Men nej, nej! jag har blifvit barn på nytt. Jag har suttit för länge vid spiseln; lyssnat till vindeus tjut och tänkt på förgångna tider, så att jag understundom inbillar mig att döda personer blifvit lefvande igen, och att jag hör dem tala till mig. — Berätta, återtog fader Karoelan, genom hvilka medel det lyckades öfverste Graham att taga Redmond till fånga? — Ulie Blake; menar ni. OL! när jag tänker på att han skall utgjuta en ONeils blod! Men det är icke nu tid till att åhöra en gammal gummas jeremiader, när den unge herrn befinner sig i den persons våld, som sedan så lång tid tillbaka ständigt traktat efter hans lif. Murtoch och hans söner, fortfor hon, förkunna händelsen öfver hela baroniet. Om ynglingarne likna sina fäder, lärer det alltså i morgon bli en het dag för soldaterna i Galway. — Samla era vänner sade främlingen i bestämd ton; det är marknad i morgon. Öfvertala dem att begifva sig till staden; men lägg dem på hjertat att de alla skola vara väl beväpnade, Jag vill äfven infinna mig .derstädes. — Åter! utropade Mary Sullivan, i det hon häftigt spratt till: Kan då en död man tala? Ack! om jag såge ert ansigtel Aldrig har jag förr så som nu erfarit det bittra uti att vara blind: — Gerna skulle jag undvika en strid fortfor den besynnerlige mannen, utan att gifva akt på hennes ord. Men om intet annat medel till målets vinnande erbjuder sig; skrider jag till denna ytterlighet, och må följderna drabba den, som tvungit mig dertill;