Dagens Nyheter – 23 november 1866, sida 1

SERENA Kapten John Ericssons förslag till ett nytt slags små monitorer för det inre sjöförsvaret har väckt ett mycket stort uppseende hos både civila personer och militärer. Dessa fartyg, hvilkas beskaffenhet första gången blef offentligt omtalad på krigsvetenskapsakademiens sednaste högtidsdag; skola, såsom här förut varit berättadt, byggas af jern och ligga med däcket djupare i vattnet än de stora monitorerna. De skola icke framdrifvas medelst ångmaskin, utan genom menniskokraft. Deruti ligger naturligtvis ingenting nytt, ty med menniskokraft ha örlogsflottor framdrifvits redan för ett par tusen år sedan; och än i dag hafva vi ju här i landet qvar gamla kanopjollar och kanonslupar, hvilkas drifkraft varit menniskoarmen, och hvilka man just derföre öfvergifvit att använda. Men det nya i det Ericssonska förslaget är att låta besättningen å fartygen sätta propellern eller skrufven i rörelse i stället för att begagna åror. Samma antal män skola kunna åstadkomma omkring en tredjedel större verkan medelst propellern än medelst rodd. 32 man skola användas för att sätta propellern i rörelse. Detta förslag af vår snillrike landsman har föranledt några anmärkningar från en insändare, som fått en artikel om de nya fartygen införd i Dagligt Allehanda för nästl: måndag. Dessa anmärkningar kan det icke skada att bringa till ännu flere läsares kännedom, så att frågan om antagande af ett nytt sjövapen icke må blifva ensidigt afgjord; utan att dessförinnan ha varit underkastad en allmännare pröfning, hvarå sjelfva saken — landets försvar — endast kan vinna: Insändaren i Allehanda anmärker hufvudsakligen, att det nya vapnet kommer att bli odrägligt långsamt i sina rörelser, ty 32 man kunna sannolikt ej åstadkommäå större effektif kraftutveckling än en tre hästars ångmaskin; — Under de gynnsammaste omständigheter torde derför fartygets fart ej kunna uppbringas öfver 2 knop;: och under litet motsqvalp och blåst på våra öppna fjärdar torde det; trots de aktningsvärdaste ansträngningar af menniskokraften, nödgas att gå baklänges,. (Denna del af anmärkningen torde vara något öfverdrifven.) Insändaren i Dagligt Allehanda anmärker vidare att om bogsering skulle användas, så blefve det nya krigsfartyget aldrig annat än ett oting; en nödfallshjelp. Af det nu anförda och annat mera drager insändaren den slutsatsen, att det föreslagna vapnet aldrig kan blifva ett skärgårdsartilleri — ty dertill fordras rörlighet —, utan endast ett positionsoch fästnings-förstärknings-artilleri. Insändaren antager ock att detta varit kapten Ericssons mening dermed. Dagen efter att dessa anmärkningar stått att läsa i Dagligt Allehanda, fick man i samma tidning läsa en förklaring af kommendörkapten Adlersparre, (hvilken är den som på krigsvetenskapsakademiens högtidsdaglemnade redogörelsen för den Ericssonska uppfinningen), att han vore lika villig som skyldig att besvara anmärkningarne, så vida insändaren bortlade sin anonymitet. Det är icke fördelaktigt för den allmänna diskussionen, hvarken öfver nu ifrågavarande ämne eller öfver något annat, att de som kunna meddela upplysningar och bidraga till vigtiga frågors utredande, hysa den åsigten att det icke är lämpligt att göra detta annat än såvida deras motpart i diskussionen ej uppger sitt namn. Nam net gör ingenting till eller ifrån då skäl gifvas: Olyckligtvis har kommendörkaptenen Adlersparre råkat taga de i Dagligt Allehanda insända an