Dagens Nyheter – 23 november 1866, sida 1

alls tro till Jorrocks berättelse om vålnadens uppträdande. Det är möjligt att han under den långa tid; han varit borta från sitt fädernesland, alldeles förglömt den sägen, som sedan fordna tider varit gängse i hans familj. Först när berättaren talade om det skrin; vålnaden hållit i sina händer, tycktes han lyssna uppmärksart till hans erd. Han visste, huru denna värdefulla relik såg ut och blef förvånad öfver den noggranna beskrifning Jorrocks afgaf om densamma. Att något andeväsende uppenbarat sig, kunde kan emellertid icke få i sitt hufvud: — Er förskräckelse har spelat er ett elakt spratt, utropade han: . Någon af Redmonds anhängare, som upptäckt hvar skrinet varit förvaradt, har utan att väcka uppmärksamhet, smugit sig in i slottet och tillegnat sig detsamma : : . — Man bedreger mig icke så lävt, afbröt honom Jorrocks; Ni har ännu ej hört allt hvad som tilldragit sig; När ni fått veta mera, skall ni säkerligen ändra åsigt: — Nåväl, fortsätt, mumlade hans åhörare otålig: — Huru högt ligger fönstret öfver marken? frågade Jorrocks. — Fönstret i Patricks sängkammare? ::. Minst sextio fot. — Ni medgifver således utan tvifvel att ingen kunnat komma in den vägen? — Det gör jag: — Dörren — dena enda som finnes; ty jag undersökte noggrannt alla fyra väggarne, nedtog alla taflor o. s: v., för att i detta hänseende skaffa mig full visshet — var riglad, fortfor den samvetslöse skurken. Men detta är icke