Dagens Nyheter – 23 november 1866, sida 1

allt. Jag sköt två skott på vålnaden. Aldrig, tillade ban rysande, skall jag glömma det kalla hånleende, som sväfvade på dess läppar eller de blixtar, som sköto fram ur dess mörka ögon, Jag kan icke beskrifva uttrycket i dessa ögon, men blodet stelnar i mina ådror, när jag tänker derpå. — Bah! utropade öfverste Graham. Antingen hade kulorna blifvit på förhand uttagna, eller också darrade er hand, så att ni förfelade målet: — Kulorna fick jag tillbaka: — Hvad menar ni? — Spöket kastade dem på sängtäcket. Ni vet att jag icke är den som lätt låter mig förskräckas. Hittills har jag aldrig trott på dylika öfvernaturliga saker, men nu är jag öfvertygad och vill icke vidare tillbringa en natt på Burna Castle, om jag också skulle derigenom förvärfva mig evanderätten till hela baroniet: — Ni kan derföre stanna här, sade hans beskyddare i en ton af förakt; En kris förestår; ni skall få se att det snart kommer att gå ganska hett till. Jag skall jaga insurgenterna från deras gömställen på bergen. De skola dyrt få plikta för den brottsliga handling, hvartill de gjort sig skyldiga: Jag har icke glömt att de på flerahanda sätt gåfvo sin ovilja tillkänna; när jag infann mig vid Patrick ONeils begrafning; och det skall blifva mig ett riktigt nöje att få bestraffa deras oförskämdhet. Emellertid, tillade han, skall jag taga i öfvervägande, huru jag lämpligast må draga nytta af er tjenstaktighet: — Och lönen för mina mödor? frågade Jorrocks.