Dagens Nyheter – 21 november 1866, sida 1

hushållerskan Bridget-Kelly — den enda gamla tjenarinna; som ännu fanns qvar i huset — att ställa i ordning sin aflidne husbondes sängkammare för hans räkning. Intet annat rum behagade henom; och den ålderstigna qvinnans föreställningar blefvo på det mest råa sätt nedtystade. Hon hade varit Ulic Blakes amma, hvarföre denne, förlitande sig på hennes trohet, tillåtit henne att stanna qvar, då Murtoch och de andra tjenarne afskedades: — Ni har ett dåligt hjerta, utropade qvinnan, blek af vrede, en själ lika svart som er djerfhet är stor. Huru skulle ni annars vilja vistas en natt i ONeils rum, efter allt hvad derinne förefallit? — Hvad har då tilldragit sig der? frågade den halfrusige skurken, i det han häftigt fattade henne i armen; ty hans samvete hviskade till honom, att hon syftade på de medel, som blifvit använda, för att tvinga den döende Patrick ONeil att skrifva sitt namn under det testamente, hvarpå hans systerson grundade sina anspråk på Burna. Hushållerskan intogs af förskräckelse och började med ljudlig röst ropa på hjelp: — Tala ut! röt Jorrocks, eller vrider jag halsen af er: — Spöket; stammade Bridget, spöket! — Hvad menar ni? — Vålnaden, som brukar ströfva omkring här i huset. Jorrocks hade hört den gamla sägen, som är gängse inom många familjer såväl i Irland som Skotland; och utbrast i hånskratt. Om hushållerskan verkligen trodde på denna sägen eller endast hade för afsigt att skrämma